FROSTNÄTTER

Oct 5th, 2009 | By | Category: 2009-5, Recension

Omslag till Frostnätter

Av Arnaldur Indriðason
Harðskafi 2007
Översättning av Ylva Hellerud
Norstedts 2009

En höstkväll hittas en kvinna hängande i en snara i sin sommarstuga på Island. Det verkar inte vara något mystiskt med hennes död, men när Erlendur Sveinsson, den märklige polismannen som ständigt återkommer till hur hans bror försvann i en snöstorm och aldrig återfanns, får ett kassettband med en inspelning av en seans kvinnan deltog i strax före sin död, känner han att han måste gräva i hennes historia och ta reda på varför hennes liv fick ett så plötsligt och tragiskt slut.

Det här är Arnaldur Indriðasons åttonde bok där Erlendur är huvudperson. Hans andra bok Kvinna i grönt anser jag är en av de bästa böcker, inte bara kriminalromaner, jag läst. Hans förra bok Vinterstaden var en usel bok. Inte bara en usel kriminalroman. Det är märkligt att bara för Indriðason anses vara Nordens främste kriminalförfattare så kan en sådan strunthistoria som Vinterstaden komma ut och i vissa tidningar ges goda recensioner.

Med Frostnätter har Arnaldur Indriðason kommit tillbaka till sin tidigare skrivarstandard. Den här kriminalromanen saknar ond bråd död med exotiska vapen med blod strömmande kring offren.

Polismannen Erlendur Sveinsson letar sig fram utan att något egentligen händer på de första tvåhundra sidorna. Det är detta sökande som Indriðason gör så skickligt, så spännande trots bristen på enkla och billiga kriminalknep. Indriðason står ovanför de här dramaturgiska greppen. Det är för att han är en så begåvad författare. Och det är därför han som regel skriver så skickligt utformade och så känsligt avmätta och språkligt eleganta romaner.

LENNART HÖGMAN

Arnaldur Indriðason. Foto Cato Lein

Arnaldur Indriðason. Foto Cato Lein

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22