FROSTNATT

Jun 21st, 2019 | By | Category: 2019-06 juni, Recension

Omslag till FrostnattAv Philip Birk
Historiska Media, 2019
ISBN 9789175458991, inbunden, 335 sidor

Konsttjuven Tom Grip är tillbaka. Förra året fick man stifta bekantskap med honom för första gången när Philip Birk debuterade med den rosade Kyldygnet. Själv föll jag pladask och hade inte Stina Jackson skrivit Silvervägen hade Philip absolut varit en kandidat till debutantpriset. Men man kan ju bara debutera en gång, så den chansen har nu försvunnit.

Att följa upp en succé är bland det svåraste en författare kan göra, sägs det. Lite av det problemet kan man se här. Förra årets bok överraskade med ett fint, cyniskt språk, huvudkaraktären var en fräsch ny bekantskap. Den fördelen är ju försvunnen nu, och boken blir lite lidande av det.

Tom Grip är fortfarande intressant, hans cynism är värre än någonsin. Den ena fantasifulla metaforen avlöser den andra. Grip hamnar i farliga situationer stup i kvarten, men han är också mannen att lösa problemen. Hans devis är att inte döda någon i onödan!! Den följer han nogsamt. Våld är inte hans huvudsakliga metod.

Nationalmuseum i Stockholm blir bestulen på Anders Zorns Midsommardans. Eftersom Tom Grip är i staden blir han naturligtvis misstänkt, ja mer än det. Alla vet att han är skyldig. Men det är han inte och han tvingas försöka rentvå sig själv. Det blir en jakt där han drabbar samman med gamla fiender, polisen och till och med en religiös sekt. Det blir många komponenter i intrigen, kanske för många. Sekten känns som extra grädde ovanpå redan befintlig grädde.

Mer intressant är att läsaren får följa Toms uppväxt som ger en djupare gestaltning av honom. Hela boken får därför mest prägel av att vara en uppväxtroman. En händelserik barn- och ungdomstid som också inbegriper en komplicerad brödrarelation. Här briljerar författaren. Samtidigt gör det att de intressanta konstkuppbeskrivningarna får stryka lite på foten. Det är en svår balansgång.

Att jag vill läsa vidare om Tom Grip är en självklarhet. I nya berättelser skrivna av Philip Birk. Med uppfinningsrika konstkupper naturligtvis.

NISSE SCHERMAN

Philip Birk är en 26-årig författare inom historia och thriller. Han bor i Varberg och debuterade år 2015 med boken Bronshjälmen. Samma år kom han med Silverormen. År 2018 publicerades Kyldygnet, som är den första boken i serien om den internationella konsttjuven Tom Grip. Danmarks mest värdefulla målning stjäls från nationalmuseet i Köpenhamn och spåren leder till en Malmöbaserad liga, ledd av den ökända Khanen. När konsttjuven Tom Grip, som varit på flykt i flera år, får i uppdrag att finna Hammerhøis mest kända verk, upptäcker han att både maffian och polisen är efter honom. I år har Birk kommit ut med en fristående fortsättning med Tom Grip i huvudrollen i boken Frostnatt.

Ett oväntat avslöjande tvingar den beryktade konsttjuven Tom Grip att återvända till Stockholm för första gången på elva år. Han kommer hem i december 2018 och kort därpå utsätts stadens nyrenoverade Nationalmuseum för en osannolik kupp. Anders Zorns berömda målning Midsommardans stjäls och misstankarna vänds genast mot Tom. Han försöker finna den skyldige för att rentvå sitt eget namn men det blir inte lätt. Polisen, gamla fiender och en kristen sekt sätter käppar i hjulet. Snart befinner sig också Veronica, Toms väninna, i fara. Toms jakt på konsttjuven leder honom bakåt i det förflutna. Minnen från hans hemska barndom sköljer över honom och han har svårt att behålla fokus. Barndomen lever parallellt med hans vuxna liv när han försöker hitta lösningen, och hans försvunne barndomsvän Jonathan Frost verkar ligga bakom en hel del av händelserna.

Birks tema liknar det i hans förra bok men är ändå annorlunda. Inledningen är något trög för en läsare som inte har läst Kyldygnet, då återkopplingar görs till händelser som skedde i den boken. Birk har skrivit en spännande action thriller med ett medryckande språk, bra driv och ett högt tempo, samt snabba scen- och tidsväxlingar. Han är fyndig som använder Nationalmuseum som scen för konstkuppen och han är en idérik författare med många trådar som vävs ihop mot slutet. Birk räds inte heller att beskriva obehagliga detaljer från barndomen eller nutiden.

Men ibland blir tyvärr lite för mycket av det goda. Det snabba tempot och växlingarna gör att händelseförloppet fragmenteras, och en del miljö- och tidsbyten fungerar snarare som störmoment än något annat. Boken är klart läsvärd men handlingen skulle ha vunnit på en något lägre ambitionsnivå vad gäller att hela tiden tillföra nya rafflande händelser. Jag vill gärna läsa mer av Birk och hoppas på ett lugnare flöde i nästa story. Han kan skriva!

LARS-ERIK HOLM

Philip Birk

Philip Birk. Foto Hans Jonsson

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22