FRITT FALL

May 7th, 2009 | By | Category: 2009-2, Recension

Omslag till Fritt fall

Av Juli Zeh
Schilf 2007
Översatt av Christine Bredenkamp
Weyler Förlag 2009

Fritt fall är skrivet av en intellektuell. Det märks på flera sätt. Temat är tiden och parallellitet i världar och sånt där. Verktyget är kvantfysik. Och förbered dig på Elfriede Jelinek-vibs i språkkostymen! Det blir en annorlunda läsning och du måste hålla dig kvar i radflödet för att begripa syftningarna. Det är besvärligt och skojigt, irriterande och mödan värt nästan hela tiden (det kommer schackavsnitt som inte faller mig på läppen) – ovanligt i deckargenren.

Julia Zeh

Fallet är dramatiskt. Liksom i det grekiska dramat drabbar en händelse skoningslöst. Det finns ingen väg ur den fruktan som griper omkring sig. Ett brott måste utföras. Det sker. Belöningen uteblir. Upplösningen svindlar. Det riktig slutet är –okej.

Det är få personer med i boken. De tangerar varandras liv, blandar sig i varandras liv, lever med varandra i förvåning över att deras kärlek håller och genom intresset för fysik och behovet att spela huvudroll för någon. Schilf, utredaren, är en antideckare i genren. Han kommer sent in i handlingen och man begriper till en början inte vad han ska in i boken och göra.  Sedan tar han plats. Schilf är en polis utan mannar, döende och därför intresserad av livet och tvingas ha en vapendragare, en kvinnlig ärelysten kommissarie som är hans f.d. elev på polisskolan. Schilfs slutsatser drar han från samtal där slumpen spelar roll. Rita Skura, den kvinnliga polisen, har lärt sig att avstå från sin spontana naivitet och tränat in att misstänka och ta initiativet och samla bevis. De arbetar inte bra ihop. De arbetar inte ihop. Sista delen av boken är samtliga inblandade helt i Schilfs händer, vare sig de vet det eller inte, eller låter det ske för att något annat val inte finns i den bottenlösa hopplöshet de upplever. Det omvända är på G, genom Schilf – förhållanden sätts i nya perspektiv och den där slöjan Zeh låtit hänga mellan läsare och boksidor dras undan. De sista pusselbitarna faller på plats. Och liksom i det antika dramat sker en nödvändig katharsis.

HELENA SIGANDER

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22