FREDDIE MERCURY Den definitiva biografin

Jun 9th, 2012 | By | Category: 2012-06 juni, Recension

Omslag till Freddie MercuryAv Lesley-Ann Jones
Freddie Mercury: The Definitive Biography 2011
Översatt av Ulf Gyllenhak
Norstedts 2012
ISBN 978-91-1-304088-2, 412 sid

Nog är det en definitiv biografi, så slutgiltig att den trots vissa spännande och intressanta passager kan kännas tradig, tjatig och upprepande. Den enda baksidestext som finns är ett citat från Freddie Mercury (1946–1991) där han hävdar att han inte har för avsikt att bli stjärna, däremot en legend. Vilket han utan tvivel lyckats med, till vad nytta det kan vara för en människa som är död.

Lesley-Ann JonesDet har gått 21 år sedan den homosexuelle rockikonen från Zanzibar dog i Aids och denna definitiva biografi är inte den första bok som skrivits om honom, men den brittiska nöjesjournalisten Lesley-Ann Jones poängterar titt som tätt att hon vet det mesta eftersom hon stod föremålet närmare än de flesta andra journalister. Hon förekommer ofta i det rikliga och ofta rätt familjära bildmaterialet i närheten av Mercury – ”Freddie och författaren” i bildtexterna.

Mercury föddes som Farrokh Bulsara i en familj vars religion (zoroaster) fördömde homosexualitet. 1955 började han på internatskola i Inden och bytte samtidigt namn till Freddie. 1964 blev det revolution på Zanzibar och då flydde han med sina föräldrar till London – och därmed började berättelsen om en superstjärnas långsamma uppgång, fäste i branschen och känd för att tillsammans med bandet Queen göra spännande musik och ha de mest orgiastiska festerna med flytande och fasta droger och sex som rockscenen kunde bjuda. Dessa parties skildras med nästan överdriven närgångenhet. Dags för namnbyte igen, från Bulsara till Mercury efter den romerska guden Mercurius, som var handelns och affärmännens skyddspatron. Därav också ordet mercator som betyder köpman. Freddie hade tydligen tidiga insikter i vad rockmusiken skulle betyda för honom.

Han och de övriga medlemmarna i bandet (som bildades 1970 i London av Freddie, gitarristen Brian May, trumslagaren Roger Taylor och basisten John Deacon som anslöt året efter) blev så småningom rika och hyllade – Freddie för sin suveräna röst och närvaro på scenen, resten av gruppen för sin musikaliska skicklighet och förmåga att göra intrikata arrangemang. Ett musikstycke som jag fortfarande lyssnar på med stort nöje är deras explosiva Bohemian Rhapsody. Men också allsångslåtar som We Are the Champions, We Will Rock You, Radio Ga Ga och Another One Bites the Dust är stycken som klarat tidens tand.

Under en period dalade deras popularitet men i och med framträdandet i Live Aid 1985 vände det och gick sedan bara uppåt – fram till Mercurys död sex år senare. Och att han dog i Aids är knappast förvånande. Han satte på allt som rörde sig, både män och kvinnor, fast mot slutet mest män.

Lesley-Ann Jones bild av Freddie Mercurys liv är både solkig och sorglig. Man kan ha åsikter om hennes preferenser. Det verkar som om hon var mer intresserad av bandets efterfester än av deras musik. Beskrivningarna av festerna består av ständigt name-droppande och berättelser om vem som låg med vem. Det skulle knappast ha skadat med en förlagsredaktör som haft modet att ta fram stora blåpennan.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22