FRANCYS EVANGELIUM

Jul 5th, 2010 | By | Category: 2010-3, Recension

Omslag till Francys evangeliumBok 1 i serien Sthlm Red
Av Amanda Lind [pseud för Johanna Nilsson]
Damm Förlag 2010

Efter några sidor fick jag för mig att detta var en parodi. Don Corleones och Sopranos imperier förflyttade till Stockholms undre värld, med en hårdkokt inställning till tillvaron. Francy har ärvt allt efter sin far maffiabossen och hon älskar och slår ihjäl med samma glada själ. Nja, själen är nog inte så glad.

Kommen så långt insåg jag att det inte var en parodi. Då försökte jag läsa den som en vanlig roman om ett kriminellt sällskap och fann att den inte kunde anses trovärdig ens från en sådan synvinkel. Francy har varit gangsterledare ganska länge, sitter i toppen av ett imperium och har en hyfsad fasad som maka och mor. Men hon kan inte låta bli att involveras i olika våldsdåd. Hon är slarvig, blir på fyllan och hamnar i rännstenen där hon tas om hand av en polis. Med tanke på hur hon uppträder borde hon ha åkt fast före fjärde kapitlet, till och med om Hans Holmér (salig i åminnelse) fortfarande haft något inflytande.

Hon kidnappas och våldtas av en konkurrent som använder sig av indoktrinerade barnsoldater. Efter våldtäkten blir hon smått förälskad i den grymme mannen, fast bara lite då och då. Han ska helst mördas också. Lite märklig konstruktion av en författare som rosats för sina övriga böcker.

I sin blogg skriver Nilsson att avsikten med denna ”kul grej” är att ”få igång en diskussion om varför skurkar i romaner och deckare nästan alltid är män”. Hon skriver också att hon ”främst haft roligt” när hon skrev boken. Det missunnar jag henne inte. Det är inte alltid författare har kul när de sitter och hamrar tangentbord i sin ensamhet. Men resultatet är inte så provocerande som Nilsson hoppas, snarast blir det fånigt eftersom huvudpersonen lyckas spreta åt så många olika håll att det är svårt att få något riktigt grepp om henne.

Hon antyder samtidigt att hon inte tjänar tillräckligt på sin verksamhet som ”finförfattare”. Därför blir hon nu ”fulförfattare”. Jag lovar, kära Johanna Nilsson, att inte alla som skriver kriminalromaner blir miljonärer. Risken är stor att du kommer att deppa.

Det är kanske inte en gangsterhistoria, kanske är det maffia-chic-lit, och långt ifrån de logiska berättelser som exempelvis Lapidus monopoliserat.

Och varför skriva under pseudonym när den avslöjas på fliken i den första boken? Det är ytterligare en sak som jag inte blir klok på.

Ska jag bara skälla? Nej, Lind/Nilsson skriver utmärkt svenska.

KJELL E. GENBERG

Amanda Lind. Foto Lars Trangius

Amanda Lind. Foto Lars Trangius

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22