FRÅN VÅRA FÖNSTER

May 27th, 2011 | By | Category: 2011-5 maj, Recension

Omslag till Från våra fönsterAv Hamdi Özyurt
Pencereler 2007
Översättning Claire B. Kaustell, Hamdi Özyurt
Storge Förlag 2011
ISBN 978-91-977774-4-5. inbunden, 120 sid.

Författaren som är uppvuxen i Muş i östra Turkiet, numera bosatt i Sverige, har i denna novellsamling omfattat prosalyriska stycken under en 20-årsperiod. De har publicerats i välkända turkiska litteraturtidskrifter.

Novellerna spänner dock över en längre tid, från barndomen och uppväxten i ett stinshus (60-talet) i Muş till nutid i Visby. Om jag förstått den knapphändiga information som finns om författaren kom han till Sverige för drygt tjugo år sedan.

Hamdi ÖzyurtMerparten av de genomgående korta berättelserna är bilder av livsöden som passerar revy ofta inom hemmets väggar eller genom dess fönster. Hemmet var  en anhalt eller mötesplats för väntande tågresenärer. Så är fallet med Jag älskade henne, flickan som bars in om natten – en främmande döende flicka vars liv utslocknar i en bädd inför ögonen på berättaren. Han tecknar av henne och skapar en bild och upplever en kärlek som han bär med sig genom livet.

I en annan novell som också bär samlingens titel får vi genom fyra fönster skåda barnets värld och synfält. Ett av fönstren vetter mot en slätt och en vit byggnad på en kulle. Den blir till en fantasi om ett palats med springbrunnar med gyllene kar. Där levde en god konung med sina tre vackra döttrar.  Efter ett misslyckat försök ger sig berättaren och två kamrater utrustade med riklig skaffning av på en vandring till kullen och palatset. Det var tre besvikna pojkar som återvände med en fantasi mindre.

I samma novell får vi på avstånd möta Dilnarin. Hon är skön som en god gärning och oemotståndlig som synden. Hon var städerska åt järnvägsdirektören. Varje morgon gav hon sig av till arbetet med prydliga flätor, men återvände på eftermiddagen  med trassligt och rufsigt hår. Dilnarin blev våldtagen och brodern fick i uppdrag att rentvå familjens heder. Med ett dubbelpipigt gevär gav han sig av med Dilnarin till en ödslig plats på berget men återvände med oförättat ärende. Han kunde inte förmå sig att mörda sin egen syster då han mötte hennes blick. Vad som hände med Dilnarin förtäljer inte berättaren mer än att den gasell han tidigare skådat på berget fått sällskap av ytterligare en.

Många av  Özyurts berättelser rymmer liknande öden, men är också hågkomster från vissa sidor av en till en del försvunnen tid och kultur. I en av de avslutande novellerna återvänder berättaren 2009 till sin hemstad som genomgått en utveckling mot ökad fattigdom, tiggeri och arbetslöshet. Människornas ansikten skiftar från mögelgrönt till vaxgult. Många av de gamla kända ansikten är för alltid borta. Det är med stor sorg man lämnar staden efter några dagar.

Hamdi Özyurts är en driven berättare som med ömhet och kärlek tecknar händelser och livsöden. Det ändå kanske mest påfallande är hans rika bildspråk som rymmer både skönhet och underfundighet.

ULF MALMSTRÖM

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22