Från deckarens barndom: Om E T A Hoffmann

Jun 28th, 2016 | By | Category: 2016-06 juni, Artikel, Recension

Av BERTIL FALK

Den tyske författaren E.T.A. Hoffmann (1776–1822) är mest känd för Offenbachs opera Hoffmans äventyr, som är baserad på tre av Hoffmanns berättelser. Äventyren är alla kärleksäventyr. I operan förekommer Olympia, som är en uppdragbar mekanisk docka i naturlig storlek, som Hoffman förälskar sig i. I ett annat avsnitt byter Hoffmann bort sin spegelbild i utbyte med (som han tror) kurtisanen Giuliettas kärlek.

E T A HoffmannHoffmann var en tidig författare av både deckare, mystik och fantastik. Han har därutöver utövat stort inflytande på många andra författare. I USA har man lyckats framställa Edgar Allan Poe som den förste deckarförfattaren. Men Hoffmann var inte bara före Poe. Han påverkade även Poe. Hos oss har både Almqvist och Strindberg tagit intryck av Hoffmann.

I sin opera låter Offenbach – eller rättare sagt librettisterna  Jules Barbier och Michel Carré – Hoffmann själv vara huvudpersonen. Och det kan man säga sker efter god förebild. I sin klassiker Fröken de Scuderi (1819) låter nämligen Hoffmann den franska 1600-talsförfattarinnan Mademoiselle de Scuderi (1607–1701) vara huvudperson. Och hon skrev på sin tid nyckelromaner om samtida personer i Paris. Här kan man verkligen tala om en litterär dominoeffekt.

Fröken de Scuderi är en fascinerande berättelse som av många betraktats som den första deckaren. Det är också en deckare såtillvida att fröken de Scuderi detekterar för att lösa ett brott. Men hon ”misslyckas”. Avslöjandet sker på ett annat sätt än genom detektering, men det sker genom hennes medverkan.

Omslag till Gift juveler och mordDet har fått många doktrinära iakttagare att avfärda berättelsen som icke varande en tidig deckare. Därom må de lärde och olärde tvista. Sann är emellertid iakttagelsen att fröken de Scuderi är den första kvinnliga deckaren, en sorts tidig Miss Marple, som Rickard Berghorn påpekar i sitt utomordentliga efterord till boken Gift, juveler och mord (Timaios Press, 2016). Den innehåller två historier av Hoffmann, förutom Fröken de Scuderi (1819) också Datura Fastuosa (1823).

Faktum är att fröken de Scuderis detektering ställs mot åklagarsidans detektering hos den inkvisitionsliknande domstol som existerade i Paris på 1600-talet. Det handlar om två konkurrerande utredningar i ett samhälle där rättsväsendet spårat ur.

Dessutom är berättelsen i förbigående ett mycket tidig nedslag i genren omöjliga försvinnanden, då en mördare som söks tycks försvinna rakt genom en mur, vilket får sin naturliga förklaring.

Denna utsökta kortroman bjuder inte bara på en rad överraskande vändningar. Den tillhandahåller också en mycket speciell atmosfär när Hoffman från sitt 1800-tal speglar fröken de Scuderis 1600-tal. Noteras kan att fröken de Scuderi är 73 år när hon utför sin bedrift.

Datura Fastuosa är inte en deckare utan en kriminalberättelse av Hoffman, men långt ifrån lika uppmärksammad som Fröken de Scuderi. Nu kommer den för första gången på svenska i oavkortat skick. Medan Fröken de Scuderi börjar med stor dramatik så vaggar Hoffman med Datura Fastuosa in oss i säkerhet med en idyllisk inledning. Det finns en gråtmildhet hos ett par av huvudpersonerna som känns svår att ta till sig. Berättelsen kan knappast betecknas som en klassiker. Låt mig säga att den är intressantare än den är bra. Intressant? Jodå. Huvudpersonen snärjs in i en livsfarlig komplott.

Översättningen av Fröken de Scuderi av Lena Bennet publicerades ursprungligen 1942 medan Barbara Knochenhauers översättning av Datura Fastuosa publiceras för första gången. Omslaget är av Nicolas Krizan. Och Rickard Berghorns efterord är mycket läsvärt.

Taggar: , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22