FÖRHÄXAD

Sep 15th, 2009 | By | Category: 1998-2, Recension

Av Björn Hellberg
Tre Böcker 1998

Det är märkligt hur stämningar och impulser kan finnas samtidigt på platser långt från varandra, Knappt har Håkan Nesser kommit med en roman från flydda dagar så dyker Björn Hellbergs bok Förhäxad upp och utspelar sig också i ett Sverige under den stora framtidstrons tidevarv. Och förnimmelser från förr tycks ha utmärkt inflytande på författare. Detta är utan tvekan Björn Hellbergs bästa bok – och det säger en hel del, för han har alltid varit en utmärkt författare. Det är svårt att se Förhäxad som en kriminalroman trots att det förekommer ond, bråd (och grym) död däri. Det är snarare en psykologisk skildring av människor med starka känslor, där hämndlystnad är en betydelsefull emotion. Boken spänner över flera decennier, men det är slutet av 50-talet som ger den starkaste upplevelsen, kanske för att Hellberg så skickligt och pekpinnefritt visar på hur det var på den tiden när man gick på kafé (termen hade annan betydelse än i dag), drack konjak och sockerdricka med en droppe angostura, våndades inför Ingos VM-match och litade på att goda tider skulle koma. Mitt i allt detta lägger Hellberg mörka stråk som får nackhår att resa sig. Bravo!

JAN NYGREN



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22