FÖRFÖLJELSENS ÅR 1933–1945 Tredje Riket och judarna, del 2

Feb 10th, 2011 | By | Category: 2011-2 februari, Recension

Omslag till Förföljelsens årAv Saul Friedländer
Nazi Germany and the Jews 1997 och 2007
Översatt av Hans Dahlberg
Natur & Kultur 2011

Själv föddes jag 1935 och jag var fyra år när Andra Världskriget bröt ut. Min (då döda) farmor var engelska och mina förldrar var mot Hitler och nazismen. De demonstrerade detta på olika sätt. Mest spektakulärt var när pappa 1941 hissade engelska flaggan på sitt östgötska gods. Det var hans sätt att säga vad han tyckte om svenska regeringens eftergivenhet för tyskarna. Nazisterna hade många svenska sympatisörer och det var väl en sådan som larmade polisen. Ortens polis ryckte ut per tjänstecykel och tog handgripligen ner den förhatliga engelska fanan.

Nu har vi fått talrika vittnesbörd om hur föga överdriven den rädslan var, hur rätt far hade och hur tvivelaktigt polisen/regeringen handlade. Saul Friedländer, född 1922 i Prag och professor vid University of California, har skapat ett ett monumentalverk Tredje Riket och judarna (Nazy Germany and the Jews) om hur nazisterna begick historiens kanske grövsta brott när de försökte utplåna den judiska rasen.

Saul FriedländerFriedländer hör, liksom undertecknad, till en generation historiker som är ”födda på tröskeln till den nazistiska epoken” och som ”gräver ut och tolkar ett visst kollektivt förflutet” och ”ställs inför avgörande inslag i våra egna liv”.

Då jag blev vuxen och forskade i historia jobbade jag bland annat med det engelsk–tyska Ffottavtalet, mitt födelseår 1935. Med hjälp av parlamentstrycken kunder jag konstatera att Churchill friserade sin insats i memoarerna. Därtill intresserade jag mig i allmänhet för de mörka årtionden som inledde mitt liv, och skrev bland annat de två böckerna och tidsstudierna 30-tal (1977) och 40-tal (1978). Precis som Saul Friedländer kände jag starkt att min egen historia är inflätad i vad som skedde i Tyskland. Och liksom honom har jag inget gemensamt med de historiker som ursäktade nazisterna på 80-talet och till och med förnekade att utrotningslägren existerat.

Det var många i vårt land som inte fattade vad som skedde. Här Hitler blev tysk rikskansler 1933 skrev en stor och aktad svensk tidning: ”Det bör också noteras, att judarna betrakta denna dag som en olycksdag. Rikskanslern är officiellt antisimit. Judarne äro kort sagt rädda, ehuru deras rädsla säkerligen är överdriven.”

Första delen av Förföljelsens år 1933–1939 inleds med ett citat från Hermann Göring: ”Jag skulle inte vilja vara jude i Tyskland”. När Hitler blivit rikskansler började judiska intellektuella och konstnärer utvandra. Albert Einstein var på besök i USA. Han beskrev det som skedde som ”en psykisk sjukdom hos massorna” och satte aldrig mer sin fot på tysk jord. Efter det ansågs han inte längre vara tysk.

Thomas Mann, som var gift med en judinna, lämnade Tyskland och så gjorde många genier. De judar som levde kvar i landet fick ett helvete. I slutet av 1933 var tiotals miljoner i och utanför Tyskland medvetna om förföljelsen mot judar.

Om Sveriges mycket diskutabla inställning till nazismen kom Maria-Pia Boëthius 1991 med den grymt avslöjande Heder och Samvete – Sverige och andra världskriget. För några år sedan utgavs en förteckning: Den svenska nationalsocialismen – Medlemmar och sympatisörer 1931–45 av Tobias Hübinette. Där finns kändisar, folk jag känt och föräldrar till kompisar jag haft. För mig var det en chock att äntligen fatta hur illa Sverige var ute i början av kriget och hur många som gick med nazimördarna. Först då fattade jag hur modiga mina föräldrar var.

På omslaget till av Förföljelsens år ser man synagogan i Frankfurt under Kristallnatten 9–10 november 1938. När nu del två av Tredje Riket och judarna – utrotningens år 1939–45 kommer ut på svenska hos ambitiösa Natur och Kultur visar omslaget Auschwitz–Birkenau. Del ett är på 477 sidor och del två på 902! Således tillsammans 1479 sidor.

Det två inleds med att ett foto beskrivs. Det visar hur David Maffie får sin läkarlegitimation i det ockuperade Holland. På bröstet har han en davidsstjärna med ordet ”Jood”. En kort tid efter att kortet tagits deporterades den unge läkaren till  Auschwitz–Birkenau. Han hörde där till den minoritet judar som överlevde.

Boken är försedd med ett citat från Stefan Ernest 1943 när han höll sig gömd på den ”ariska” sidan i Warszawa. Han vet att han kommer att dödas men förlitar sig på att hans redogörelse ”kommer att se dagens ljus när den rätta tidpunkten är inne … Är detta sanningen? … Nej, det är inte sanningen, det här är bara en del, ett ynka fragment, av sanningen …”

Ska jag klaga över något i denna lysande utgåva är det att varken David Maffie eller Stefan Ernest är med i personregistret. Men även solen har ju fläckar …

Klart är dock att Tredje Riket och judarna är ett historiskt och litterärt storverk. Bedömare har sagt att detta arbete ger den definitiva bilden av historien bakom Förintelsen. Jag är böjd att hålla med. För mig är detta en överväldigande, suverän och omskakande bok som ger mycket av sanningen om historiens värsta brott.

Därtill är det en värdefull bok så till vida att den ger grund för tankar om hur detta kunde hända i ett land som vi anser var västerländskt civiliserat. Kan det ske igen? Då hat mot till exempel muslimer breder ut sig kan man ju undra. Vad kan vi göra?

Gå till historien och lära!

1902 fick historikern Theodor Mommsen nobelpriset i litteratur och 1952 fick mannen bakom en historia om Andra världskriget i sex volymer, Winston Churchill, samma ära.

Kunde det inte vara dags att Svenska Akademin, med en ständig sekreterare som är en lysande historiker, nu ser till att det blir tredje gången gillt?

JEAN BOLINDER
f d lektor i historia

Taggar: , , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22