FÖRFÖLJD Av Catharina Ingelman-Sundberg

Feb 1st, 2008 | By | Category: 2007-4, Recension

Forum 2007
Kyrkogården ligger öde under tunga skyar. En fladdermus kommer farande, en kvarn gnisslar på avstånd och ljudet av grävande spadar hörs i natten. Regnet hänger i luften och månen tittar fram i en molnglipa, medan spöklika skuggor dansar över kors och gravstenar. Tunga steg hörs, kanske kommer de grävande att avslöjas. I så fall är deras liv inte mycket värda. Det ligger nära till hands att tänka på den gastkramande kyrkogårdsscenen i Mark Twains Tom Sawyer. Tom och Huck ligger på lur och ser ett fruktansvärt drama utspelas vid en öppen grav. Det är USA under 1800-talet, men den kyrkogård som det här är fråga om, är belägen i Lübeck i slutet av 1300-talet. De som gräver är Anne Persdotter och hennes kärlek Magnus Spännare. De två är mycket nära att fångas i en fälla. Kanske blir de fast i en störtande grav, anfallna av svarta råttor, hjälplösa offer om man skyfflar igen graven. Månen försvinner bland molnen, åskan mullrar och så blixtrar det till och hela kyrkogården skakas av en våldsam knall. Regnet rinner i strida strömmar över paret i graven.

Det är faktiskt lika spännande som i Tom Sawyer! Catarina Ingelman-Sundberg är historiskt mycket kunnig som marinarkeolog och hon kan verkligen skriva spännande och underhållande. Förföljd heter årets bok om Anne Persdotter, en kvinna som många lärt känna i Brännmärkt som kom förra året. Anne driver 1392 som änka ett handelshus i Stockholm. En stad som lever i skräck för sjörövarna Vitaliebröderna, vilka de facto styr staden. Anne flyr nu tillsammans med sin dotter till sin gamla hemstad Lübeck, där en motståndsrörelse håller på att växa fram. I den ingår snart både hon och rådmannen Magnus Spännare.

1300-talet hör till våra minst kända årtal. Som gammal historielektor brukar jag komma ihåg mina parkeringstider med hjälp av årtal. 16.48 ger mig tid till Westfaliska freden. 18.10 blir Fersenska mordet … Men vad hände på 1300-talet? Mest blir det Heliga Birgittas 18-årsdag eller hennes 60-årsdag … Dock vet jag att de s k Käpplingemorden ägde rum på nuvarande Blasieholmen den 17 juni 1389 – svenska rådmän brändes då till döds av tyskt borgerskap. I en eftertext skriver Ingelman-Sundberg att ”röken skingrat sig efter Käpplingemorden i juni 1392” – det var en mäktig rök som höll på i tre år!

Om det är detta som avses när författarinnan säger att hon ”i viss mån” tagit sig ”friheten att justera tidsaxeln” vet jag inte, men kan som historiker näppeligen gilla en så generös frihet i förhållande till fakta. Något som jag heller inte gillar är det devota svansviftande som ägnas ett tjugofemtal personer som tackas: förläggare, redaktörer, agenter osv. De som gjort det sällsynt banala och motbjudande omslaget får tillropet: ”Ni  fick till det igen!” Som författare tycker jag det äckligt att fjäska på det sättet, särskilt för folk som tjänar pengar på ens berättartalang.

Catharina Ingelman-Sundberg är en alldeles utmärkt författare i sig som ska vara stolt över sin förmåga och tro på sig själv! Mer eller mindre
kompetenta hantverkare runt om bör hon inte ge äran av att ha skapat det hon själv åstadkommit!

JEAN BOLINDER

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22