FÖDD UR ETT SVART ÄGG

Nov 24th, 2016 | By | Category: 2016-11 nov, Recension

Omslag till Född ur ett svart äggAv Joakim Pirinen
Bonnier pocket 2016
ISBN 9789174295726, 128 sidor

Vad är konst? Allt är konst har jag fått höra till leda. Jaha, om allt är konst kan ju inget vara konst eftersom termen då töms på allt innehåll. Men ändå envisas folk med att allt är konst. Och det är kanske inte så konstigt med tanke på att om folk började ställa krav på sina konstnärer så skulle väldigt många plötsligt bli både ignorerade och arbetslösa. Alla dessa färgfläckar på vita dukar och nakenpromenader i något konstgalleri skulle börja betraktas som de sista desperata försöken av talanglösa, självupptagna skojare att lura till sig pengar av intet ont anade offer och få sina femton minuters berömmelse.

Detta innebär också att de sanna konstnärerna inte kan separeras från nollorna, för i de menlösas tidevarv är det ju inte resultatet som räknas utan enbart att man gjort något. Ju konstigare och mer intetsägande dess bättre. Ju mer förklaringar ett verk behöver dess djupare är det. Och desto mindre vill publiken erkänna att de inte fattar (fast det inte finns något att fatta) och känner sig tvingade att utropa att någon är geni och öppna upp plånboken. Detta är konstvärldens kapitalismisering. Den ska inte berika världen, den ska sälja sig själv, med hjälp av all reklam man kan frammana.

Joakim PirinenVad har denna tirad med Pirinen att göra? Kanske inte så mycket egentligen. Men detta var vad jag tänkte när jag läste Född ur ett svart ägg. Jag försökte komma fram till om Pirinen är en genuin konstnär med sitt mycket mörka och säregna bild- och språkbruk eller bara ännu en skojare som försöker verka smartare än han är. Hade jag aldrig läst hans tidigare verk så hade jag nog dragit den senare slutsatsen, men då jag är ytligt bekant med just hans tidigare verk så är jag övertygad om att han faktiskt är en konstnär och att det är jag själv som saknar rätt läggning för att till fullo uppskatta det. Det är nog ärligt talat jag själv som inte är smart nog.

Född ur ett svart ägg är en samling skämtteckningar som växte fram när han jobbade med sina senaste verk. Det saknar helt tema, fokus och sans. Men det finns trots allt något där som fascinerar mig fast att jag samtidigt tycker att det är så fånigt. Jag beundrar Pirinen för att han konsekvent går sin egen väg och inte verkar försöka behaga någon. Om någon gillar hans verk så är det en bonus, men i slutändan får jag känslan av att hans serieskapande är en sorts självterapi, eller kanske resultatet av någon form av tvångstankar. Resultatet är något som är både lustigt men obehagligt på samma gång på ett kanske oefterhärmligt sätt.

Vem ska läsa detta? Det är en mycket svår fråga. Jag har inget svar där. För det krävs nog en ganska speciell sorts individ för att till fullo ta till sig Pirinens alla dårskaper och eftersom jag inte är en sådan individ kan jag inte peka ut någon sådan åt er heller. Det är nog helt enkelt något man måste lista ut själv.

För att knyta ihop säcken och komma till någon sorts slutsats så måste jag ställa mig frågan: om allt inte är konst, vad är då konst? Mitt svar där är att om konstnären lyckas förmedla den känsla som konstnären är ute efter, bara genom sitt verk, då är det konst. Vare sig det är realistisk eller abstrakt konst. Konst ska väcka en tanke eller en känsla bortom ”vad är det för skräp jag tittar på egentligen?” eller ”hur mycket kostar den?” Om jag känner Pirinen rätt så lyckas han med detta. För efter att ha läst Född ur ett svart ägg känner jag mig både förvirrad och förfärad men inte på ett sätt som gör mig irriterad utan på ett sätt som får mig att vilja gå till botten med mina egna tankar. Därför blev denna recension något mer än bara ”jag tycker det är bra/dåligt”. Pirinen har den effekten på mig.

JOHANNES GENBERG

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22