FLICKOR SOM SKIMRAR

Oct 2nd, 2014 | By | Category: 2014-10 okt, Recension

Omslag till Flickor som skimrarAv Lauren Beukes
The shining girls, 2013
Översättning Ylva Mörk
Norstedts, 2014
ISBN 9789113055640, 367 sidor

Den sydafrikanska författaren Lauren Beukes rönte stora framgångar med romanen Zoo City, som bland annat vann det prestigefyllda Arthur C. Clarke-priset. Den utspelade sig i ett fiktift Johannesburg, i en värld där brottslingar döms till att länkas samman med ett slags totemdjur som tecken på deras skuld. I Flickor som skimrar har Beukes flyttat handlingen till Chicago, men den nya romanen bygger också på att hon ställer upp en fantasieggande premiss som hon sedan använder för att kontstruera en historia.

Premissen i romanen är en tidsresande seriemördare. Harper Curtis råkar av vad som verkar vara en slump hitta nyckeln till ett hus som kan transportera honom i tiden. När han öppnar ytterdörren kan han kliva ut när som helst mellan 1929 och 1993. I huset hittar han en mängd föremål samt bilder på unga kvinnor. Han förstår intuitivt att huset vill att han ska mörda dessa kvinnor. Eller att han redan har mördat dem: eftersom huset står utanför tiden så verkar det som om morden både har skett och inte har skett.

En seriemördare som reser i tiden är en lovande utgångspunkt. Deckare handlar ju i stor utsträckning om att en utredare ska återskapa ett händelseförlopp, och deras bärande princip är att det finns en kausalkedja, som är dold men möjlig att upptäcka. En outtalad förutsättning är ju att kausaliteten följer tiden. När orsak och verkan inte kommer efter varandra i tiden så blir det ju enormt svårt för en utredare att rekonstruera händelseförlopp.

Det låter krångligare än vad det är. Vi får följa Curtis i den kronologi han upplever, vilket gör att handlingen går framåt trots att den egentligen hoppar i tiden. På så sätt blir det enkelt att följa med i historien – men det lämnar också en känsla av besvikelse. Själva tanken på en tidsresande seriemördare ger ju uppslag till en väldigt komplex historia – men Beukes gör om den till en välskriven men konventionell skildring av en mördare.

Parallellt med Curtis får vi också följa ett av hans offer, journaliststudenten Kirby Mazrachi. Hon överlevde hans attack, vilket han inte har förstått. Därmed bryter hon den cirkulära tiden i huset, där han uppfyller någonting som redan har skett. Hon hamnar utanför kausaliteten, och blir på så sätt någonting oförutsägbart i en handling som annars verkar förutbestämd.

Mycket av bokens spänning bygger på just detta. När Curtis blir alltmer säker, till den grad att han börjar bli uttråkad, på att han inte kommer åka fast (han har ju redan utfört morden) så vet läsaren någonting som han inte vet – att Kirby brutit mönstret. Denna spänning håller Beukes kvar genom romanen, och den spelar nyckelrollen i bokens upplösning.

Styrkan i Flickor som skimrar är skildringen av hur offret, Kirby, inte kan gå vidare med sitt liv förrän hon avkrävt ansvar av den som försökte ta hennes liv. Men tidsresorna tillför ingenting till denna berättelse. Snarare tvärtom. Med det spektakulära ramverket så väcks förhoppningar om en mer komplicerad lek med allt som tidsresor kan ställa till med kausalitet. Men skildringen av Kirbys mördarjakt är, som deckare, väldigt konventionell. Beukes har skrivit en spännande roman, men den idé som den bygger på hade förtjänat en mer fantasifull behandling.

GUSTAV KÄLLSTRAND

Lauren Beukes

Lauren Beukes. Foto Casey Crafford

Taggar: , , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22