FLICKAN MED TIDSEKOT

Sep 9th, 2009 | By | Category: 1999-4, Recension

Av Jan-Eric Arvastson
Gondolin 1999

Jan-Eric Arvastson är sedan mitten av 70-talet en erfaren upphovsman till ett antal spänningsromaner och thrillers. En del vänder sig främst till ungdomar, men de flesta riktar sig till en mer mogen publik. Hans romaner är inga egentliga deckare av pusseltyp, utan rättframma thrillers med en spännande handfast handling. Författaren säger själv i en intervju i DAST, att thrillerförfattarnas gemensamma uppdrag är just att förmedla spänning.

Hans senaste bok om flickan med tidsekot uppfyller alla krav på spänning och snabbt flytande handling. Den utgör en kombination av framtidsroman, politisk thriller med agentaction, pricksäker satir och ockult problemställning.

Året är 2008 och svenska marinen har efter alla år av misslyckanden till slut lyckats få in en femetta på en rysk ubåt på svenskt vatten någonstans i Bottenhavet och få den sänkt. Detta väcker naturligtvis starka känslor i Ryssland, som strävar efter att än en gång bli en militär stormakt och superstat, ungefär som den var under sovjettiden. Skildringen av detta framtida Ryssland har många intressanta och tänkvärda infallsvinklar. Det mäktiga Ryssland bestämmer sig för att det lilla Sverige ska få en ordentlig knäpp på näsan som vedergällning och straff och sänder en kärnvapenbestyckad missil mot okänt mål i Norrland. Missilen spårar dock ur och landar relativt oskadd nära en liten by vid gränsälven till Finland. Livet i byn och personerna i ett jaktlag beskrivs med det självupplevdas realism och med lågmäld humor. Den unga flickan, Rigmor från byn – hon med tidsekot – anses ha övernaturliga egenskaper, vara synsk. Utan egen förskyllan blir hon inblandad i detta storpolitiska spel. Tillsammans med en brittisk gästforskande professor i parapsykologi försöker hon hindra en fruktansvärd katastrof, hur ska inte avslöjas. Berättartekniskt blir skildringen av händelseförloppet mycket rafflande med sina snabba kast mellan parallellhandlingarna, särskilt i passagen, som leder fram till bokens höjdpunkt – ju närmare den, desto kortare avsnitt – nästan som i ett filmmanus.

Även om man som läsare inte kan tackla alla teorier om kvantfysikens parallella universa och den brittiske professorns fackämne psykokinesi, så kan man ändå lätt låta sig föras iväg av denna medryckande och okonventionella sträckläsningsberättelse. Men spänn fast säkerhetsbältena!

HANS UGERUP



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22