FINLANDS VAL 1941–1944 Samarbetet med Hitler-Tyskland

Aug 7th, 2014 | By | Category: 2014-08 aug, Recension

Omslag till 1941-1944Av Henrik O.Lunde
Finland’s war of choice, 2011
Översatt av John-Henri Holmberg
Fischer & Co, 2014
ISBN 978-91-86597-72-6, 442 sid

Den finska regeringen och dess fältmarskalk Carl Mannerheim insåg 1940, efter de tyska segrarna i Västeuropa (och naturligtvis ockupationen av Danmark och Norge) att Hitlers styrkor inom kort skulle angripa Sovjetunionen. Höga tyska och finska officerare började planera för samarbete mot ryssarna, i synnerhet som Finland därmed skulle få en möjlighet att ta tillbaka en del av det som förlorades i vinterkriget. Tyskland skulle samtidigt säkra tillförseln av finskt nickel och dessutom få en bundsförvant i planerna att utplåna Sovjet.

Det var en ganska klok plan, men den hade enligt Lunde en svaghet: skulle den lyckas byggde den på antagandet att Operation Barbarossa – tyskarnas kod för invasionen i Sovjetunionen – snabbt skulle genomföras framgångsrikt. Tyska soldater hamnade på finsk jord.

Henrik O LundeDen 25 juni 1941 förklarade Finland krig mot Sovjetunionen efter att ryssarna bombat tyska flygfält i landet. Strider startade nästan genast och överste Henrik O. Lunde (född i Norge och nu bosatt i USA) berättar ingående, illustrerat med kartor, om hur den norra fronten blev svårförsvarad, mest beroende på usel tysk logistik och spaning, för att inte tala om hur illa rustade de tyska soldaterna var för strid i arktiskt klimat. Eftersom de allierade samtidigt angrep i Norge kunde man inte få förstärkningar därifrån. I mitten av Finland gick striderna bättre. Finnarna återtog mark som förlorats och tog sig in i östra Karelen. Man misslyckades dock med att skära av järnvägslinjen till Murmansk.

Den diplomatiska aktiviteten var hög och 1943 började regeringen I Helsingfors skicka fredstrevare till Moskva men de ryska villkoren var svårsmälta. Hitler satte ner klacken. I stället såg han till att det skickades förstärkningar till Finland för att säkra den norra flanken.

Det förväntade inträffade sommaren 1944 när Sovjet igångsatte en överväldigande offensiv. Det hjälpte inte mycket att finnarna fick allt fler antitankvapen från Tyskland. De lyckades hejda, men inte stoppa ryssarnas frammarsch. Oppositionen i Finland tvingade regeringen att avgå och Mannerheim utsågs till president. Nu erbjöd Sovjet rimligare villkor för ett eld upphör och dessa accepterades av Finland i september 1944.

Ett sådant villkor var att alla tyska truppen skulle evakueras från Finland inom två veckor, därefter skulle kvarvarande soldater förklaras som krigsfångar. Det var en omöjlighet. Det finska vägnätet var inte sådant att en så snabb evakuering gick att genomföra. För att hejda ryssarna tillät Finland dessutom tyskarna att förstöra vägar och broar. Men det blev som det blev. De forna vapenbröderna började kriga mot varandra. Men de flesta tyskar var ute ur Finland 1944, bara ett fåtal försvarade fortfarande nickelgruvorna fram till april 1945.

Överste Lunde har gjort ett storartat arbete i och med denna bok. Här avslöjas mycket av det ingen egentligen talat om när det gäller det finsk-tyska samarbetet. Hans teser underbyggs av källor, som visserligen inte är officiella, men ger stadga åt hans kritik.

PER MAGNUSSON

Taggar: , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22