FEM BERÄTTELSER

Dec 28th, 2013 | By | Category: 2013-12 dec, Recension

Omslag till Fem berättelserAv Per Olaisen och Mattias Holmesson
CDM-Biblioteket 14
Per Olaisen Förlag 2013
ISBN 978-91-89319-23-3, 96 sid

Vad kan vara bättre än att använda julledigheten till att läsa märkvärdiga, välskrivna och fantasifulla noveller? Jag tycker inte att man kan hitta intressantare sysselsättningar, i synnerhet inte om man lyckats lägga vantarna på den lilla volymen Fem berättelser av radarparet Per Olaisen och Mattias Holmesen. Det största och enda felet med deras samling är att den är kort.

För tjugo år sedan samarbetade de med novellsamlingen Deadline och andra kriminalberättelser.  Den gången utspelades historierna i någorlunda nutid och hade båda fötterna på Moder Jord. Nu, två decennier senare, har de förflyttat berättelserna till ett slags Star Trek-epok med rymdfärder och teleportering men intrigerna är trots den för mig för det mesta okända omgivningen förankrade i jordisk mänsklighet.

Mattias HolmessonHolmeson (bilden th) är den som helst håller sig utanför jordens dragningskraft och berättar i en av sina historier om en människa som arbetat som reparatör galaxer runt men nu själv behöver repareras. Intressant och tankeväckande.

Per OlaisenOlaisen (bilden tv) har en märklig historia om seriemord där lösningen verkar vara ett subtraktionsproblem. Den är avlägsen i tid men inte i rum eftersom den utspelas i Ätraby som ligger vid den nedersta forsen i Ätran (ni vet, Ätran, Nissan, Viskan, Lagan) inte långt ifrån Falkenberg där författaren numera framsläpar sina dagar.

Den tunna samlingen är sannerligen något att sätta tänderna i för novellälskare. Jag tyckte mycket om den trots att jag inte när någon sciece fiction-aficinado.

KJELL E. GENBERG

Den svenska bokmarknaden är stereotyp och förutsägbar. Några få stora förlag väljer vilka manus som ska utges. Man har synpunkter på hur långa böckerna får vara och vad de bör innehålla. De ska framför allt sälja bra och mycket. Sedan recenseras de efter mall i de stora tidningarna och omnämns i populära radioprogram. Författarna får sitta i någon tevesoffa och tycka om sådant de vet föga om. Så läggs dessa innehållslösa, anpassade skräpböcker i stora travar på bokhandelsdiskarna. Och bokköparna nosar upp dem som hundar andra hundars kisseskvättar.

I dagens Boksverige hade Kafka förblivit en okänd kuf om han debuterat här. Ett förlag som tyckte mitt manus var för kort sade att de nog hade refuserat den ungefär lika långa Den gamle och havet också om en okänd sänt dem den.

I hela mitt liv har jag kämpat mot det där. Bl a har jag som recensent försökt leta upp det som är originellt, begåvat och som tillför min själ något. Många okända jag skrivit om, har använt citat från mina recensioner, när nästa bok kommit. Har de sedan blivit kända, väljer deras förlag klipp från stora tidningar.

Ett par lovande författare jag observerat med nyfikna förväntningar är Per Olaisen och Mattias Holmesson. Per är ledamot av Svenska Deckarakademin och utgivare av novelltidningen CDM. Han har bl a skrivit utmärkta dikter och på Prisma utkommit med en av de skarpsinnigaste svenska böckerna om deckare: Tankar om kriminallitteratur (2003). Mattias har signerat originella noveller bl a i en antologi på Piratförlaget 2002. Han är översatt till japanska och publicerad i Japan 2009.

Nu kommer dessa två med en liten samling i CDM-Biblioteket: Fem berättelser. Boken är blygsamt utstyrd, ser mest ut som ett litet tunt häfte. Den är på 96 sidor och kan beställas från Per Olaisen Förlag Box 81, 311 21 Falkenberg. www.olaisen.se

Ett nytt ansikte heter Holmessons första novell. Det är fascinerande science fiction med tycke av mardröm och lätt doft av Kafka.

Per Olaisen presenterar Minusmördaren. Vem kan man egentligen lita på i denna i grunden obegripliga värld, där vi lever? Jag kommer att tänka på Thomas Quick-fallet. Här en lika mångtydig historia som den och med djupa skuggor kastade in i medvetandets bakgård. En spännande och mästerlig berättelse.

Sedan följer en berättelse var av de två skickliga författarna, som slutligen förenas i Mer av allt, som handlar om en frossarmiddag som bokstavligen tar knäcken på den fromme, timide och djupt lärde dr Thomas Angelicus. En suverän berättelse med många bottnar och en trots förvarning, överraskande slutpoäng.

En till det yttre anspråkslös bok för verkliga finsmakare!

JEAN BOLINDER

Den hårdaste och mest nedgörande kritik jag kan leverera avseende novellsamlingern Fem berättelser gäller just titeln. Vad då “Fem berättelser”? Kunde man inte ha hittat på något ännu mer intetsägandet? Det är inte vilka “fem berättelser” som helst, utan fem science fiction-noveller, och det är vi  inte bortskämda med. Man borde ha använt något klämmigare, “Science fiction i överljusfart”, “Spänning i tid och rum” eller något dylikt.

Mattias Holmesson känner jag inte till så väl, men jag lär mig i denna samling att han är en riktigt bra stilist. Jag tror dock att jag stött på honom i äldre nummer av CDM, tidskriften Crime Detective Mystery, redigerad av samlingens andre författare, Per Olaisen. (Och vi är nog många som hoppas att CDM må upptinas från den is den för närvarande enligt uppgift ligger på; jag är i och för sig partisk då jag råkat medverka, men det lindrar inte saknaden.)

Av de fem berättelserna är två av MH, två av PO och en av dem tillsammans. Tre tycker jag är superbra! Två är sisådär, men alla fem är välskrivna. Tre fullträffar av fem och två på tavlan är inte så illa.

Holmesson tycker jag är den fantastiske stilistikern, t ex i “Ett nytt ansikte” som inleder, medan Olaisen är den riktigt klurige intrigmakaren, som i “Minusmördaren”, en finurlig historia som borde bli  en klassiker och antologiseras från och med nu och till evigheten. Sedan avslutar de tillsammans med “Mer av allt” som är något så udda som en humoristisk sf-deckare. Slutet var mycket “shaggy dog story” men fram till dess får man sig många leenden, bl a i sällskap av den kvinnlige kriminalinspektören Greta Gustafsson “känd för sin integritet och sin stora samling filmer av Mauritz Stiller”. Alla konstiga maträtter som ingår i dödskomplotten livar också upp. Humor är svårt, men jag tycker att de lyckas väl.

Går  vi till början möter vi Holmessons “Ett nytt ansikte” som handlar om en man som råkat ut för en udda sjukdom som får hans lekamen att bokstavligen smälta. Ett botemedel är delvis kroppstransplantation, men det medför en del komplikationer. En mycket välskriven historia.

Holmesson blandar kompletta (välformulerade) meningar med satsfragment, innovativa adjektiv och idiom, bra dialog, osv. Jag tror mig kunna märka när någon trivs med pennan och här är pennan vass.

Sedan kommer “Minusmördaren”, The Instant Classic tycker jag. Det är dubbelt science fiction. Dels utspelar den sig i en framtid då brottslingar skickas till helium3-gruvorna på månen, dels snuddar den vid psi-liknande krafter. En serie mord inträffar i en liten byhåla och vid varje mord efterlämnas ett budskap som säger “71-1”, “12-1” osv, “minusmördaren” som pressen döper gärningsmannen till (strecket skall utläsas som minus). Det är sällan man ser nya intrigidéer, men här får vi en som dessutom används på ett bra sätt.

Påföljande två noveller kändes som mellanakter. Skrivmässigt helt OK, men jag hade litet svårt att plocka upp och följa intrigen. “En andra chans” handlar om någon som dör men råkar ut för hypnos (?) och “Roten till det onda” om ett rymdskepp vars kapten dött men på något sätt lever  kvar i skeppet. OK som stories, men de kanske kunde ha gjorts tydligare. “Mer av allt” i slutet är den humoristiska historien som jag redan berört. Frossarsällskapet skall ha sin årliga middag med de mest besynnerliga rätter, men så faller värden Dr Angelicus ned död.

Dödsfallet utreds av kommissarie Gluttony (!) och kollegan Greta som helst “vill vara ensam”. Slutpoängen kan lämnas därhän, men det var riktigt roligt skrivet.

Samlingen ger den inte alltid lätta konsten att skriva futurologiska historier “ett nytt ansikte” och “minusmördaren” bidrar med många stora plus.

AHRVID ENGHOLM

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22