FELKOD 404

Apr 3rd, 2013 | By | Category: 2013-03 mars, Recension

Omslag till Felkod 404Av Erik Midlander
Opal 2013
ISBN 978-91-7299-545-1, 142 sid

Att redaktionen skickade mig den här boken torde bero på att jag ofta skrivit om science fiction och fantasy för Dast. Alltså borde jag kunna allt som har med datorer och dess funktioner att göra. Här måste jag citera Brasse Brännströms ”fel, fel, fel” ur den gamla, nu repriserade och alldeles utmärkta, Fem myror är fler än fyra elefanter.

Titeln på denna ungdomsthriller, som faktiskt går att läsa även för oss äldre, kommer från en datorvarning (404 error eller error 404) som är en standardfelkod som säger att en efterfrågad webbsida inte finns eller inte kan hittas men kan också betyda “finns inte” eller bara “fel”, fast inte i Brasses mening.

Erik MidanderEnligt den gamla goda författarregeln skriv om det du kan eller är väldigt intresserad av fyller debuterande programmeraren Erik Midander sin riktigt spännande kidnappningshistoria med begrepp från datorvärlden. Beskrivningarna fylls med obegripligheter (för mig) som ”streama data”, ”ip-nummer”, ”WPA-nyckel” och ”aircrack”. När irritationen över detta gått över finner jag att det inte är så nödvändigt att begripa. Orden ingår som ett slags McGuffin-mantra.

Boken handlar om hur unga Linns far, datoringenjören med viktigt säkerhetsklassar arbete, försvinner, och den klyftiga dottern är den enda i familjen som listar ut att pappa blivit kidnappad. Mamma tycks inte bry sig, eller så visar hon inte sin vånda. Linn är tydligen pappas barn som lärt sig mycket av det han gjort i huset som är fyllt av hans datorer. Likt en ung Lisbeth Salander tar hon sig in i en av dem i ett försök att få reda på vad som hänt fadern.

Det är nog behövligt att berätta vad boken handlar om eftersom baksidestexten är den mest intetsägande jag läst på länge.

I sin datorjakt stöter Linn på den mystiska Atitia som hoppar fram så fort datorn kopplat till rätt server. Det visar sig att denna nya kompis inte är någon människa utan – ett program, en artificiell intelligens skapad av den försvunne fadern.

Vuxna i ungdomslitteratur kan skapa saker och ting men inte mycket mer. Det är de unga som klarar av att utnyttja det de vuxna åstadkommit. Men om man struntar i denna alltför vanligt förekommande vuxenmobbning för man hyfsat stort nöje i att läsa om den spännande och, om jag fattat rätt, smart uttänkta jakten på kidnapparna.

Naturligtvis blir pappa till sist räddad – skrutt vore det annars – och man får en förklaring till varför det var så nödvändigt att föra bort honom.

Midander skriver väl. Saknar man något så är det kanske mer kött på benen hos de medverkande, naturligtvis Atitia undantagen.

ÅSA PETTERSSON

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22