FAVORITER Författare om författare

Dec 6th, 2012 | By | Category: 2012-12 dec, Recension

Omslag till FavoriterRed Anders Björnsson
Skönlitterära Författarsällskapet Stockholm Nord (Skrifter nr 14)
CKM Förlag 2012
ISBN 978-91-7040-105-3, 270 sid

Skönlitterära Sällskapet Stockholm Nord har just kommit med ännu en utgåva, nummer 14 i ordningen. Som vanligt handlar det om en antologi och den tjocka boken har getts ut i samarbete med Svenska Humanistiska Förbundet. De 20 författarna under Anders Björnssons redaktörskap framträder här i sina egenskaper som läsare. Antologin heter Favoriter. Författare om författare.

Det som i första hand angår DASTs läsare är texten En riktig detektiv av f d DAST-redaktören Kjell E. Genberg. Den handlar om hur Kjell och hans hustru Birgitta kommer hem från shopping och Kjell ska backa in i villans garage i Bromma. Det spöregnar. Då ropar Birgitta att han ska akta sig så att han inte kör på någon.

”I regnet var det svårt att se vad de var för typer. Deras överrockar dröp av vatten och jag tyckte att de såg allmänt skumma ut, men bromsade och klev ut för att höra vad tusan de höll på med på min tomt. Den ene hade silverfärgad kavaj under regnrocken och då kände jag givetvis igen honom – kriminalförfattaren Olov Svedelid. Men den andre hade jag visst aldrig sett förr. Det var en verkligt stor och grovhuggen karl med ett ansikte som hugget i granit med en mejsel som emellanåt sluntit. Men hans ögon var vänliga när han sträckte fram en hand. Jag tog den och min näve försvann helt och hållet när han kramade den.

”Det är Robert Fish”, sa Svedelid. ”Han tyckte det skulle vara kul att träffa dig.”

Det är inte var dag som en av Sveriges och en av USAs större utövare av brottsligheter dyker upp hemma på tomten hos folk. Detta var troligen den enda gången i den här livscykeln. Kjell hade träffat Bob Fish i Köpenhamn på en kriminell konferens och Bob hade tydligen kommit ihåg honom. Det blev middag inne i villan. I fortsättningen är En riktig detektiv ett stycke rolig författarhistorik. Inte bara Bob Fish utan en lång rad anglosaxiska författare dyker upp i texten med en rad roliga incidenter. Högst läsvärd skröna.

En annan deckarförfattare som medverkar i boken är Ulf Durling, den sofistikerade spjuvern, inte bara när han håller sina fängslande föredrag utan också här, där hans ”ingress” drar ut på tiden innan han kommer till skott och avslöjar att hans farfars syster Maria Durling, var en författarinna som minsann fick hedersomnämnande av Svenska Akademien, en händelse som inträffade 1899. Det visar sig i Tretton glimtar av faster Maria att hennes inflytande på broderns sonson är ganska så hypotetiskt. Läsaren Ulf Durling erkänner på sista raden att han ”inte läst en enda rad av allt det som hon publicerat.” Jag tycker nog att han borde leta upp där poemet. Jag ser i Libris att det finns på KB.

Lika okriminella som Durlings essä är även övriga bidragsgivares, vilket inte innebär att de år ointressanta. Tvärtom. Gunnar Sahlin avslöjar att vägen till Ernest Hemingway gick via Sune Örnberg, hans lärare som högläste en Hemingway-novell för klassen och sedermera kulturchef på Göteborgs-Posten och gav ut flera novellsamlingar. Birgitta Holm i Mångsidigt skapande kvinna kallar poeten Rut Hillarp för ett erotiskt geni. Ivar Lundgrens essä om Erskine Childsers, som jag trots min gamla anknytning till den gröna ön aldrig hört talas om förut, var en sån där ögonöppnare. Jag tänker inte räkna upp allt läsvärt, men detta är en ovanligt bra antologi, men jag hoppade i protestneurotisk nit över Stefan Bomans skröna om Strindbergs dramatik och pianot. Det var kanske orättvist och jag får se om jag vid tillfälle ångrar mig. Jag läste i tonåren alla banden, men i dag är jag skittrött på allt tjat om Strindberg. Är inte du det?

BERTIL FALK

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22