FAMILJEN CORLEONE Roman baserad på ett filmmanus av Mario Puzo

Jan 16th, 2013 | By | Category: 2013-01 jan, Recension

Omslag till Familjen CorleoneAv Ed Falco
The Family Corleone 2012
Översatt av Jan Risheden
Norstedts 2013
ISBN 978-91-1-304314-2, 423 sid

Familjen Corleone utspelar sig 1933, alltså före den story som presenterades i Mario Puzos (bilden nedan till höger) bok från 1969 och Francis Ford Coppolas film Gudfadern och bygger på ett filmmanuskript av Puzo, som dog 1999. Vito Corleone är i 40-årsåldern och vill ta sig högre upp i brottshierarkierna än att bara sköta om illegalt spel i New Yorkstadsdelen Bronx. Hans hetlevrade 17-årige son Sonny har ett hederligt arbete men utan faderns vetskap är han också ledare för ett rånagäng, något han känner sig tvungen att hålla mycket hemligt. Den kommande Gudfadern Michael är bara 13 år gammal och pluggar medan de övriga barnen Fredo och Connie inte gör mycket väsen av sig. Och familjens framtida consiglieri Tom Hagen visar sig vara både en rik och en tillgång.

Ed FalcoHär får vi läsa om hur en av de mer minnesvärda gestalterna från Gudfadern, maffiafamiljen Corleones tuffing Luca Brasi, tar sig in i familjens sköte, en intressant utveckling av den lilla (mindre än fem minuter) presentation han fick i filmen.

Familjen Corleone berättar historien om hur Vito Corleone går från att vara en gangster i mängden till en av de viktigaste på den amerikanska östkusten. Flera av händelserna i filmerna upprepas här i en annan tidsepok och man får viss kännedom om hur rivaliteten mellan klanen Corleone och andra maffialiknande organisationer i New York utvecklades och Ed Falco, roman- och novellförfattare samt lärare i ”creative writing”, har tagit intryck av Puzos förkärlek till att låta sina ”hjältar” prata om italiensk mat och hur den tillagas. Slutscenerna i boken drar parallellen till öppningen av filmen Gudfadern, nämligen ett makalöst bröllop.

Mario PuzoDet är faktiskt kul att åter få träffa personerna från de gamla historierna och få lite insikt i bakgrunden av de små mysterier som omgav dem. Fast det hade förstås varit ännu roligare om Falcos sätt att berätta varit färgrikare. Man kan inte påstå att Puzo egentligen skrev så förbaskat bra, men Falco har fastnat för och använt sig av de delar av föregångarens språk som knappast var det mest upphetsande. Man får en känsla av att det här skulle ha kunnat bli en avsevärt bättre skriven bok om inte Falco haft sådan respekt för Mario Puzo.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22