FALLET THOMAS QUICK Att skapa en seriemördare

Aug 11th, 2012 | By | Category: 2012-08 aug, Recension

Omslag till Fallet Thomas QuickAv Hannes Råstam
Förord av Leif GW Persson
Ordfront 2012
ISBN 978-91-7037-604-7, 404 sid

Det konstigaste med fallet Thomas Quick är knappast huvudpersonen själv. Han var en narkotikaberoende våldsman som hittade ett sätt att få knark ur ett ymnighetshorn genom att berätta historier som fick öronen att fladdra på folk.

Det som är märkligast i hela detta rättsfall är motparten. Vad var det som drev människor som åklagare Christer van der Kwast, kriminalpolisen Seppo Penttinen, juristen Claes Borgström, journalisten Gubb Jan Stigson, terapeuten Birgitta Ståhle samt ”minnesexperten” och seriemördarfreaken Sven Åke Christiansson att bilda bolag för att mot bättre vetande sätta dit en psykiskt sjuk mytoman för så många mord som möjligt. Till och med JK Göran Lambertz blev inblandad i denna affär.

Borgström är kanske lättast att begripa. För sitt minimala, icke existerande snarast, försvar av Thomas Quick/Sture Bergwall fakturerade han miljonbelopp att pröjsas av skattebetalarna. Follow the money, brukar det heta. Men de övriga …

Med lögner, halvsanningar, manipulerade videofilmer och undanhållanden av fakta lyckades de få domstolar att fälla den åtalade sjuklingen för åtta mord vid sex olika rättegångar. I samtliga fall saknades teknisk bevisning mot svaranden.

Nu håller Quick på att frias från alla misstankar i nya rättsprocesser, som i de flesta fall består av åklagarbeslut. Och de människor som begått brotten går fria.

Någonting måste ha gått snett i Sverige eftersom ingen av de ovannämnda sammansvurna typerna kommer att straffas för det brott det ändå måste vara att lura den svenska statskassan på de miljon- kanske miljardbelopp som rättegångar, vallningar, otaliga resor med mera kostat.

Hannes RåstamHannes Råstam (1955–2012) var visserligen inte först när det gällde att påpeka att det var något fundamentalt galet med processerna mot Quick. Jan Guillou, GW Persson, advokaten Pelle Svensson, psykiatern Ulf Åsgård med flera hör till den skaran, men Råstams envetna jakt på fakta blev den vikt som fick fru Justitias våg att tyngas åt ett annat håll.

Hans bok är makalöst spännande, den enda jag kan komma på som är jämförbar är Tobias Barkmans Jakten på en mördare som huvudsakligen handlar om mordet på 10-åriga Helén Nilsson i Hörby. Skillnaden mellan fallen är stor. I Skåne arbetade hederliga poliser och åklagare med fallet i jakten på den rätte mördaren. Och han blev gripen.

Fallet Thomas Quick är en stridsskrift och skakande läsning för alla som trott att Sverige är ett rättssäkert land. Den handlar om ett resande teatersällskap som med ett på förhand skrivet manus tar sig till olika rättssalar för att spela upp en pjäs.

Quick är inte en felfri människa, tvärtom, men det betyder inte att han är rättslös. Råstam visar i sin bok att en kriminell våldsman också bör behandlas som en människa, att en sådan förtjänar rättvisa, inte att fösas runt som ett drogat cirkusdjur.

Kommer boken att få betydelse inför kommande rättsprocesser? Kanske. Men det svenska samhället med sina krav på koncensus är starkt. Man kan bara hoppas att de värsta sovjetinspirerade tokerierna försvinner – åtminstone för en tid framåt.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22