FALLEN

Mar 17th, 2010 | By | Category: 2004-1, Recension

Av Ian Rankin
The Falls 2001
Översatt av Hans Lindeberg
Forum 2003

När man läser en ny kriminalroman brukar ofta gamla deckare dyka upp i minnet. Titeln Fallen av Ian Rankin får mig att tänka på mästaren F. Wills Crofts och hans klassiska Vattenfallet som jag har i första svenska upplagan från 1930. Omslaget visar som Rankins bok ett vattenfall men nog tycker jag att Gunnar Lindvalls eleganta bild med en roddbåt hängande över det grönskummande fallet är vida överlägsen det trista och murriga foto man har på Rankins kriminalroman. I Fallen försvinner en bortskämd ung överklassflicka och på familjens ägor hittar man en liten likkista vid ett vattenfall. En ”Quizmaster” har sänt ett E-postbrev på hennes dator. Kanske kan mördaren fångas om man spårar avsändaren?

Att använda sig av datorer i intrigen till en deckare, har redan ganska gamla anor. Min avlidne vän, dansken Frits Remar skrev tillsammans med en datastudiecirkel romanen Data. Hans dedikation i mitt exemplar av boken, är daterat 30.5 1975 så mycket vatten har hunnit flyta i Öresund sedan dess. Den stora frågan hos Remar är: ”Kan man sjæle fra et edb-anlæg?”

Nog kan man stjäla åtskilligt i datavärlden, det vet vi nu. Men det är inte så lätt att få tag på bovarna där. Det är inte enkelt för polisen att spåra Quizmaster. Kriminalkommissarie John Rebus och hans yngre kollega Shioban Clarke har det inte avundsvärt. Shioban ger sig in i det spel som frågeledaren Quizmaster leder, och småningom kommer hon fram till lösningen.

Boken är välskriven men konventionell. Den har inget att berätta om människorna som överraskar mig, utan allt är välkammat, ambitiöst och tråkigt till leda. När mördaren grips känns det likgiltigt att så sker. Flickan som mördades var så utslätat trist, bortskämd och vanlig att man nästan tycker att det gör detsamma att hon blir strypt.

Besviken satte jag mig att istället läsa Crofts av Hildegard Wieselgren översatta bok för tredje gången.

”Ned på den gamla vackra, i georgiansk stil uppförda herrgården Luce föllo julisolens sista, varmt rosiga strålar. De liksom mjukade upp de kalla grå murarna, låto skuggan milt krypa in i alla vinklar och vrår och skänkte alla hårda linjer sitt eget dämpade behag.”

Jag undrar om någon enda människa kommer att läsa Rankins skapelse tre gånger?

JEAN BOLINDER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22