EUGEN KALLMANS ÖGON

Aug 1st, 2016 | By | Category: 2016-08 aug, Recension

Omslag till Eugen Kallmans ögonAv Håkan Nesser
Albert Bonniers Förlag, 2016
ISBN 978-91-0-015819-4, 544 sidor

Det är behagligt att läsa en bok av Håkan Nesser. Hans sparsmakade språk är klart som vatten men en bit in i berättelsen märker man att det är blandat med vitriol. Det är alltid handlingen som är det viktigaste i hans romaner och i Eugen Kallmanns ögon, som utspelas i mitten av 1990-talet i orten K- (en ofta återkommande plats i hans verk), som denna gång ligger i inre Norrland, råkar högstadieläraren Leon Berger ut för ett mysterium. Han är deprimerad efter att hustrun och dottern har omkommit i en olycka och på sitt nya arbete efterträder han den legendariske pedagogen och lektorn Eugen Kallman som också omkommit, enligt polisen utan att det ligger något brott bakom.

Men i hans skrivbord finns en dagbok och när Leon läser anteckningarna börjar han tvivla på att polisen har rätt.

Håkan NesserI en intervju har Nesser påpekat att K- inte enbart är en plats utan också en hänvisning till Kafka. Med det i åtanke blir inte den komplicerade historien om Kallmans liv och Bergers försök att navigera sig fram bland sina kolleger (som också blir berättare) lättare att genomskåda, men kanske lite intressantare. De personer som framträder är från början aningen diffusa, som folk är i verkligheten innan man blir närmare bekant med dem, men med tiden allt mer pregnanta.

90-talets politiska situation framträder också. Vi minns det nyliberalt konservativa partiet Ny Demokrati som leddes av ”Greven och betjänten” Ian Wachtmeister och Bert Karlsson. Främlingsfientligheten stack upp sitt sura tryne och i Bergers skola klottras hakkors på väggarna och folk får hotbrev. Misstänkta finns men allt är inte vad det synes vara.

Läsaren tvingas hela tiden in i en intellektuell lek där det gäller att ha ett öppet och omtolkande sinnelag. Bergers jakt efter sanningen blir också en del av leken med inslag av kriminalromanens, till och med ungdomsbokens, många komponenter. De huvudsakliga gestalterna är dock inte alltid ädla personer och motiven för deras handlingar murriga. Lyckan har inte alltid en silverkant och varje människa innehåller ett mysterium. Det är faktiskt genialt komponerat.

KJELL E. GENBERG

Nesser är mästaren. Nesser är nestorn. Jag vet inte hur han gör det, men det mesta han skriver blir ett nöje att läsa, en njutning. Han försöker numera hålla sig borta från kriminalgenren, men han lyckas inte över hövan. Allt som oftast pillar han in en och annan gåta av brottslig karaktär. Så även här.

Det är få som lyckas skriva så långa böcker utan att de blir tråkiga. Det är få som lyckas hålla spänningen vid liv utan att det egentligen händer så mycket. Det är hela tiden vad som antyds och vad som händer ytan som gör man läsa vidare med stegrat intresse. Men kanske är just den här romanen ändå en aning för lång.

Årets roman tilldrar sig i huvudsak under 1995–1996. Men det finns historiska återblickar och även en upplösning i nutid. Miljön är staden K – i inre Norrland. Var och en får själv gissa om det ens finns en förlaga. Håkan Nesser har placerat det mesta av intrigen i och kring en högstadieskola. En miljö författaren är bekant med, han har haft ett tidigare liv som lärare.

Huvudpersonen är död. Läraren Eugen Kallman har avlidit under oklara omständigheter. Hans ersättare Leon Berger, kuratorn Ludmilla Kovacs och en annan lärare Igor Masslind är inte nöjda med att polisen har lagt ner förundersökningen. När Leon hittar Kallmans dagböcker i sitt skrivbord börjar de göra egna efterforskningar.

Detsamma gör två elever, Andrea Wester och Emma Decantines, som kanske också är missnöjda, men än mer tycker att det är spännande att bedriva lite detektivarbete. De är trots allt endast 15 år.

Kapitlen är skrivna i första person, med alla de ovanstående som berättare (utom Kallman själv, mer än i sina dagböcker). Dessutom är klasskamraten Charlie Mattis och Andreas mor Ulrika röster i olika kapitel. Det ger romanen spänst och de olika infallsvinklarna kompletterar varandra till en spännande vidd i berättelsen.

Alla dessa berättare känns som riktiga människor, de ger inte ett påhittat intryck. Deras tankar är vanliga och det är de som för boken framåt. Jag blir mycket förtjust i de brådmogna flickorna Andrea och Emma som med ungdomligt förnuft och en stor portion humor analyserar vad som händer på skolan, och när de försöker reda ut vad som hänt med Kallman.

På skolan grasserar främlingsfientlighet, en rasism som i våra dagars jämförelse känns blygsam. Men den är ändå påtaglig och drabbar de invandrare som finns i skolan. Även här förekommer ett mord. En av nazisteleverna hittas hängd.

Håkan Nesser har förmågan att skapa en god historia och han har en ännu större förmåga att kunna förmedla den på ett underhållande sätt.

NISSE SCHERMAN

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22