ETT OHYGGLIGT AVSLÖJANDE

Aug 20th, 2016 | By | Category: 2016-08 aug, Recension

Omslag till Ett ohyggligt avslöjandeAv Louise Penny
The Brutal Telling, 2009
Översättning Charlotte Hjukström
Modernista, 2016
ISBN 978-91-7645-855-6, inbunden, 384 sidor

Långt bort från engelska pusseldeckarbyar har den kanadensiska författarinnan Louise Penny mutat in en region i Quebecs skogar för invecklade mordhistorier med en air av klassisk kriminalroman. Men hon har inte fullföljt traditionen med beskäftiga privatdetektiver. Konstanten i hennes romaner är tvärtom en ovanligt sympatisk och kompetent proffsutredare, kriminalinspektören Armand Gamache i Montreal.

Titeln på den roman som nu översatts till svenska är lite missvisande. Läsaren får inte vara med om bara om ett ohyggligt avslöjande, det handlar om en räcka omskakande upplysningar som får olika romangestalter att gå i däck (om de överlever).

Platsen är byn Three Pines, belägen en bit från allfarvägen men begåvad med en gastronomiskt högtstående bistro och befolkad av mer eller mindre udda figurer, bland annat en barsk äldre poetissa som går runt med en påklädd and i koppel. En pompös och otrevlig läkare, som gjort sig känd som humanist i stor skala, dyker upp trots att alla tror att han för länge sedan omkommit utomlands.

En morgon upptäcks ett lik i den prydliga bistron. Den döde är en till synes åldrad man som ingen säger sig ha sett tidigare. Så småningom visar det sig att han inte var särskilt gammal och att någon eller några nog ändå träffat på honom. I hans avsides belägna stuga hittar polisen dessutom en mängd ovärderliga europeiska konstverk och antikviteter.

Ett ohyggligt avslöjande fick flera priser när den gavs ut i original, bland annat ett som uppkallats efter Agatha Christie. Överhuvudtaget har Louise Penny ofta jämförs med sin engelska föregångare.

Jämförelsen är inte alldeles lyckad. Där Christie benade upp sina intriger med obeveklig logik har Penny en förkänsla för dubbelheter och dunkel. Ja, varken Armand Gamache eller läsaren kan vara riktigt säkert på att rätt person till sist fälls för mordet på mannen i puben, bara att den rättsliga processen går i mål och att polisen kan avskriva mordet som uppklarat. Å andra sidan är Penny en intressantare stilist än Christie, med en blandning av ironi, snygga liknelser och psykologisk inlevelse.

Tillsammans med den lite barocka intrigen är det mera Midsomer deluxe som Penny bjuder på än te och scones i St. Mary Mead. Det är värt ett besök, även om hon visat att hon kan bättre än i den här lite överlastade romanen.

PÄR ALEXANDERSSON

Louise Penny

Louise Penny. Foto Sigrid Estrada

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22