ETT BLÄNDANDE MÖRKER

Sep 3rd, 2009 | By | Category: 2000-4, Recension

Av K Arne Blom
Norstedts 2000

Även Helvetets mörker är genomtyst och även där finns Gud – så kan man uppfatta en karmelitnunnas dikt som K Arne Blom använder som motto i sin nya thriller Ett bländande mörker. Kanske är det så att vårt varande här på jorden är ett helvete och att orsaken till detta är vår bristande medmänsklighet. Det är inte oss själva vi ska tjäna utan våra minsta bröder, alla människor vi möter. Men den ”egomani” vi visar förpassar oss till ett jordiskt helvete.

Kurt Hägg är pensionerad lärare i Nässjö som inte längre finner någon mening med sitt liv. En morgon hittar han sin yngre hustru Hanna liggande orörlig på rygg med vidöppna ögon och gapande mun. Hon har dött under sömnen och hennes make dör också på sätt och vis. Han har två döttrar och ett barnbarn men de är tämligen långt borta. En av dem, Maria, bor i Lund och när faderns förfall går för långt hämtar hon hem honom till sig. Resultatet blir inte det önskade. Fadern hör ett samtal mellan Maria och hennes sambo som är negativ till honom. Han ger sig ut på en irrande vandring som slutar i en kall kolonistuga där han inleder ett ödesdigert resonemang med en psykopatisk mördare som saknar hänsyn till andras känslor.

Det hela blir en mycket lät och noggrant vävd gobeläng om människan och hennes villkor, om det jordiska helvete som trots allt upplyses av Guds ljus ”en oändlig avgrund av förlåtelse och nåd” så att själva mörkret blir bländande. ”Hela skapelsen dras ned i dina djup”. Det är ett djupt meningsfullt tema för en thriller som vill ge mer än bara yta. Utan tvekan är det här Bloms bästa bok på många Herrans år – ja man bör beteckna den som en veritabel nytändning som lovar gott för framtiden. När Blom debuterade 1971 var han ung, respektlös och friskt fräck. Det hade sin charm men ett helt författarskap kan inte byggas på enbart den grunden. Nu har han mognat och kan berätta väsentligheter om livet och människor samtidigt som han rutinerat håller spänningen vid liv. Det hela är mästerligt, njutbart och långt från de deckarschabloner som de senare åren tyvärr blivit alltmera vanliga på den svenska kriminalromanparnassen. Ska man klaga på något så får det i så fall vara att det är lite väl mycket upplysningar om Lunds historia insprängda. På Stieg Trenters tid gick det an att väva in lokal- och kulturhistoria men nu är vi nog för otåliga för att det ska vara framgångsrikt.

En verkligt bra deckare bör handla om moral och vara ett slags predikan. Det är i hög grad denna. Den har ett djup som gör att man fortsätter tänka på den långt efter det att läsningen är avslutad. Utan tvekan en av årets verkligt stora svenska kriminalromaner!

JEAN BOLINDER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22