Av Chloe Hooper
A Child’s Book of  True Crime 2002
Översatt av Molle Kanmert Sjölander
Natur och Kultur 2002

I Sverige befinner sig deckargenren i ett dilemma. Det finns en main stream som hela tiden fokuseras, som har köparnas gunst och som översätts och ger författarna mycket pengar. Svensk massmedia inriktas på dessa böcker, de får utrymme i teve, filmas, recenseras i de stora tidningarna och omhuldas på bokmässa, bokdagar och liknande. Ibland frågar sig någon kritiker om det inte finns något annat – måste denna litterära genre vara så fyrkantig?

Sanningen är den att det finns andra böcker, än de som skrivs med ett alltmer utslitet kalkerpapper. Men dessa böcker ser kritiker och massmedia inte, eller också hamnar de i klorna på okunniga småtidningskritiker som i värsta fall recenserar utan att ha läst och som gärna blir överlägsna och t o m hånar författarna för att de “inte lyckats”. Många av dessa författare har tröttnat, andra har förlagen tröttnat på. Deckarskråets likriktning och andefattigdom är en självuppfyllande profetia. Man säger: “Deckare är enkelspårig litteratur”". Så sovrar man bort det ej enkelspåriga som varande något annat än deckare. Därpå bedömer man de kvarvarande böckerna och finner att de är enkelspårig litteratur.

Utomlands tas säkert också mycket bort, men ett och annat överlever och ger genren nytt liv och stimulans – kanske kan sådana böcker också förse experimenterande svenska författare med alibi för deras försök att vara nyskapande. Själv är jag med i Svenska Deckarakademins jury som väljer bästa till svenska översatta deckare och brukar spana efter något. I år har jag hittat en bok som är annorlunda: Ett barns bok om mord av Chloe Hooper. Denna bok har en originell spelplats, Tasmanien, ön som ligger söder om den australiska kontinenten. Cloe Hooper är född 1973 och utbildad i “creative writing” vid universitetet i Melbourne. Huvudpersonen i hennes bok är liksom hon en ung kvinna, Kate Byrne, 22 år gammal. Kate är lärarinna och har ett sexuellt förhållande men fadern till en av eleverna. Hans hustru har skrivit en deckare om ett mord som skett på ön. Men också i skolan finns nergrävda lik: Skolan var uppförd på en kyrkogård. Boken är en häxbrygd med ovanliga och upprörande ingredienser. Den utnyttjar – och får utnyttja – kriminalromanens unika möjligheter att göra stor litteratur av livskartans yttersta utposter: den våldsamma, spekulativa, skrämmande och samtidigt ljuvliga och livsskapande sexualitet och den onda, bråda, vidriga och omänsklig driften att döda, dölja och gå under.

I Ett barns bok om mord finns “mellan raderna” en historia “skriven i blod” med bråddjup ensamhet och skräckvisdom. Boken borde nomineras till en av årets bästa till svenska översatta!

JEAN BOLINDER