ERSÄTTAREN

Sep 25th, 2009 | By | Category: 2007-3, Recension

Av Christian Aage [pseud för Kjell E. Genberg]
Tre Böcker 2007

Christian Aage ger ut sin nionde eller tionde bok, Det beror på om man räknar in hans tunna julgåvebok som det blir tio alster. Aage väckte berättigad uppmärksamhet när hans första bok, Italiensk öppning, kom ut. En skicklig berättare, en påhittig skribent som var noga med sin research och dessutom var små tidsdokument genom sina distanserade kommentarer om vår tids samhällsfenomen och dess hjältar inom politik och näringsliv. Inga direkta elakheter, men kanske därför mer avslöjande.

Aage blev som sagt omskriven och många misstänkte att Aage var pseudonym för någon av de stora svenska kriminalförfattarna. Det var väl bara en tidsfråga innan Aage skulle få ett av deckarvärldens priser. Sen tyckte förläggaren, eller om det var Aages egentlige upphovsman, att nu var det dags att presentera författaren. Ett missgrepp av framför allt föreläggaren.

Och sen blev det tyst om Aage. Det var den snabbskrivande Kjell E. Genberg som var författare. Mannen som skrivit Vilda Västernböcker. Mannen som gett ut närmare 250 böcker. Inte kunde han skriva något som var värt att honorera. Att skriva om eller ge ett pris. Lik förbannat, om man nu får skriva så om en kriminalroman, har han kanske skrivit sin mest innehållsrika kriminalroman just nu – Ersättaren.

Han har alltid skrivit enkelt och lättflytande som en älv i Hälsingland. Men denna gång har han minskat på tempot, inte skrivit om så våldsamt överdrivna brott, utan ägnat sig åt att ge gestalt åt några av personerna i hans kriminalgalleri. Den kvinnliga kriminalkommissarien har fått mänskligare drag och känns nu som en riktig och levande människa. Aage har inga söndersupna hjältar som lyssnar på opera och tycker att det är något fel på Sverige, utan att ange vad, när de går utmed en blåsig strand eller struttar runt i huvudstaden. Aages senaste bok är befriad från alltför många kriminalromanklicheéer. Bara det är värt en eloge. Och sen har han gett sig i kast med att återge kärleken som så sällan får det slut som nutida romantiklitteratur eller veckotidningsföljetonger presenterar. För att vara lite kritisk är Aage glad för lite gubbsnusk, kanske för att hans ålder tagit ut sin rätt. Vad vet jag? Men det är kanske fel att kritisera när man sett entimmarsporträttet av en av våra främsta diplomater, Sverker Åström som på gamla dar berättat att han är homosexuell. Detta var tydligen så upphetsande för de unga reportrarna som gjorde programmet att nästan hela timman ägnades åt detta och den gamle mannens lite naiva kommentarer och synpunkter på unga män, istället för de utrikespolitiska kommentarer, vilka helt redigerades bort, som han själv trodde programmet skulle handla om. Om nu unga kvinnor och män är så förbannat intresserade av detta må även jag förlåta Aage på detta område.

Egentligen går allt snett i Aages roman Ersättaren. Att sköta jobbet, att lösa morden, att behålla kärleken, att helt enkelt leva. Det är det som kanske skiljer denna Aageroman från de tidigare. Den är ett stycke underhållande del av det liv, som vi alla lever. Och handlar om det som är väsentligt för oss människor: våra drömmar, förhoppningar och vår längtan. Så skärp er nu ledamöter i deckarakademin. Skit i er prestige och ge åtminstone Aage och Genberg ett pris för lång och trogen tjänst inom skrivarkåren, om ni nu inte vill sträcka er längre.

LENNART HÖGMAN



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22