EN SÅNG FÖR DE DÖDA

Feb 21st, 2017 | By | Category: 2017-02 feb, Recension

Omslag till En sång för de dödaAv Stuart MacBride
A song for the dying, 2014
Översättning Mia Kjellsdotter Karlsson
Harper Collins Nordic, 2016
ISBN 978-91-509-1962-2, inbunden 464 sidor

Jag läste ett par av Stuart MacBrides tidigare Skottlandsdeckare och gillade dem. De var polisromaner med Aberdeen som miljö, med mycket våld.
Nu har han startat en ny serie med huvudpersonen Ash Henderson. Den första, Hälsning från de döda, 2015, gillades av Karl Hjelm i Dast, som konstaterar att Ash tvingats bli lika hård (och kriminell) som skurkarna. I denna uppföljare — fristående men det underlättar om man läst den första — börjar historien med att Ash sitter i fängelse dömd för det han gjorde i förra boken. Men hans huvudmotståndare är den organiserade brottsligheten i staden Oldcastle, en stad som så vitt jag vet lyckligtvis inte finns i verkligheten. Det är en stad i Skottland där också en stor del av polisen är korrupt.

Stuart MacBrideSå i fängelset utsätts han för överfall regelbundet, något som beställs av stadens maffiadrottning som hämnd. Det ser ut som om det är han som börjar bråken, så hans villkorliga frigivning stoppas med hänvisning till hans farlighet.

Men detta ändras när en nygammal seriebrottsling dyker upp efter flera års bortovaro, och Ash som varit en mycket kompetent polis i sådana fall plockas ut från fängelset till en specialgrupp. Men med fotboja, så han kan inte vara längre bort än 100 meter från gruppens kvinnliga rättspsykolog. Gruppen ingår i den ordinarie polisverksamheten men man ser till att de behåller viktig information utanför de mest korrupta cirklarna (vilket inte alltid lyckas).

Brottslingen de jagar är en person som kidnappar sjuksköterskor, våldför sig på dem, skär upp dem och placerar en docka i deras mage, lämnar dem så de ska hittas och ringer efter ambulans. Några dör, några överlever.

Alltså en udda brottsserie, udda huvudpersoner och mycket våld, men också ett inkännande tonläge, en hel del humor (kan behövas) och bra miljö- och personskildringar.

Jag fortsätter att gilla Stuart MacBride, även om jag förstår att övervåldet kan avskräcka en del.

LEIF-RUNE STRANDELL

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22