EN LÖGN ATT LITA PÅ

Jan 14th, 2013 | By | Category: 2013-01 jan, Recension

Omslag till En lögn att lita påAv Elizabeth George
Believing the lie 2011
Översättning Hanna Axén
Norstedts 2012
ISBN 978-91-1-303206-1, inb,  634 sidor

Det var länge sedan jag läste Elizabeth George. Med viss förväntan började jag alltså läsa En lögn att lita på, bok nummer 19 på svenska. Det skulle bli intressant att se hur inspektör Barbara Havers och kommissarie Thomas Lynley, nybliven änkling och medlem av godsägararistokratin, hade det nuförtiden. Även det välkända paret Helen och Simon St James är med.

Platsen för ett eventuellt brott är landskapet Cumbria, mest känt som The Lake district i nordvästra England. Här bor ett antal människor, en stor, rik släkt, där lögnen frodas på alla håll och kanter. Författaren slösar med exempel på lögner, vita såväl som svarta, diverse skändligheter, ruskiga hemligheter och smarta bedrägerier. Våra hjältar, Havers, Lynley och paret St James icke undantagna. Det är verkligen en deckare ”med extra allt”, men orkar man med så många sorters trassel och skumt förflutet, så mycket hat, skräck och elände? George har dessutom blivit ganska ful i munnen – ett amerikanskt stildrag? – som lite brutalt bryter den övriga låtsasengelska traditionella stilen.

Elizabeth GeorgeVad är det då som händer? Jo, Lynley skickas i all hemlighet till ett slott i Cumbria för att undersöka ett dödsfall, som bedömts som en ren olyckshändelse. Vi läsare, som varit med vid dödstillfället, vet mer än Lynley, men vi vet inte allt. Hans närmaste chef Isabelle Ardely, som också är hans minst sagt passionerade älskarinna, får inte veta någonting och blir misstänksam och, liksom många personer med hett temperament i boken, blir hon fruktansvärt rasande, när han lämnar henne för sitt uppdrag i Cumbria . Stackars Lynley, hur ska det gå? Och hur ska det gå för Havers, som också topprids av den oberäkneliga Isabelle? Och hur ska det gå för Helen St James, som bara ska snoka runt familjen med det mystiska dödsfallet, men som har sina egna hemliga problem, som visar sig passa som hand i handske i detta uppdrag.

Vilket sammanträffande! Av alla personer i boken är det faktiskt bara Simon St James som är oskyldig som ett barn, men obs! bokens verkliga barn är definitivt inte oskyldigt!

Dock läser man ut boken. Det går inte att låta bli. Man vet rätt mycket från början, men boken innehåller ändå så många gåtor och så många mänskliga och känsliga problem att man, trots definitiv övermättnad, helt enkelt vill veta hur det går! En bra distraktion, när man vill vila sig från alla intriger och passioner, är att titta på den trevliga kartan i början av boken. Den är nyttig för sammanhanget, det är nämligen ett väldigt förflyttande kors och tvärs och så påminner den mig en äldre skolas mysiga, något mindre yviga deckare.

BERIT ENGDAHL

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22