EN FRI AGENT

Jan 23rd, 2020 | By | Category: 2020-01 jan, Recension

Omslag till En fri agentAv John le Carré (pseudonym för David Cornwell)
Agent running in the field, 22019
Översättning Hans-Jacob Nilsson
Albert Bonniers förlag, 2019
ISBN 978-91-0-018054-6, inbunden, 293 sidor

John le Carrés agent/spionromaner ligger ju långt ifrån 007-action. Det gör dem inte mindre spännande.

Grundläggande i agentvärlden är ju att man egentligen inte kan lita på någon. Här är huvudpersonen en agent som efter många år på olika (formella) befattningar i utländska städer nu kommer hem och inser att han som snart 50-åring antingen får sluta helt eller få ett tråkigt skrivbordsjobb. Det sköna blir i alla fall att han kan bo hemma med fru och tonårsdotter som han försummat under utlandsåren.

Där var hans huvuduppgift att skaffa informatörer och vara deras kontaktman. Just som han väntar sig att sluta i aktiv tjänst blir han ansvarig för en udda liten enhet i London, och där finns det aktivt arbete. Det första han och medarbetarna tar tag i gäller en rysk oligark som tvättar pengar och är inblandade diverse illegala affärer. Men oligarker har kontakter högt upp i den brittiska styrande eliten också.

Sedan blir det en möjlighet att avslöja ryska agenter med hjälp av en ung ryss som skulle vara sovande agent för Ryssland, men som vill hoppa av. Det byggs upp stor apparat för att kunna få tag i högt uppsatta ryska ledare, och uppenbarligen är även den engelska hemliga underrättelsetjänsten lika fylld av byråkrati och interna maktstrider som de flesta stora organisationer.

En annan viktig del i huvudpersonens liv är badminton. Han är medlem i en klubb och klubbmästare, och han har använt sin förmåga också i arbetssammanhang (med ihåliga racketar där hemliga dokument kan utväxlas). På klubben blir han uppsökt av en ung man som vill tävla mot honom.

I en dubbelmatch där han har sin bästa kvinnliga medhjälpare med hoppar hon av, trött på allt ljugande. Och den unge badmintonspelaren är utöver sporten bara besatt av världens eländiga tillstånd med Trump och brexit.

I en spännande final går allt detta ihop, världens tillstånd, Englands och Europas, jakten på dubbelagenter och maktkamp inom och mellan stormakterna. Som läsare blir man klar också över författarens åsikter i dessa frågor, och hans inte helt optimistiska syn på framtiden.

Det finns små sidospår: hur berättar man för sin nästan vuxna dotter att man inte är en lägre diplomat utan karriärmöjligheter men en hemlig agent som arbetar för landets bästa?

Det finns psykologiska undersökningar som visar att vi generellt är dåliga på att avslöja lögnare. Tyvärr är de flesta poliser och domare själva övertygade om sin förmåga, men i verkligheten är de snarare sämre än genomsnittet. De som är bäst är de kriminella, och, antar jag under läsningen, hemliga agenter, för de kan hamna i livsfarliga sammanhang om de avslöjas. Vår huvudperson här är väldigt duktig.

LEIF-RUNE STRANDELL

John le Carré får årets Olof Palme-pris.

John le Carré

John le Carré. Foto Harry Borden

Taggar: , , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22