EN FÖRGIFTAD MAN

Jul 6th, 2012 | By | Category: 2012-07 juli, Recension

Omslag till En förgiftad manAv Peter Robinson
Before the poison 2011
Översättning Jan Malmsjö
Minotaur 2012
ISBN 978-91-85419-71-5, inb, 421 sid

Bra böcker, bra litteratur, är inte fångad i snäva genreramar. Här är en bok av en författare som vi väl vet kan skriva spännande deckare men också skriva bra texter. Här visar han det igen: detta är inte en deckare i vanlig mening utan mer en roman om en man som söker finna sig tillrätta i livet efter att hans hustru dött i cancer. Han fångas av en historisk händelse som han, visar det sig, har flera samband med.

Huvudpersonen, Chris Lowndes, är kompositör av filmmusik men vill nu också skriva en ”egen” sonat. Han flyttar tillbaka till uppväxtens Yorkshire från filmens Los Angeles och köper ett stort hus (alldles för stort tycker han när han kommer dit) i en enslig dal, även om det går att promenera till den närmaste staden.

Huset visar sig ha en historia: där dog 1952, när huvudpersonen bara var tre år, en man vars hustru sedan dömdes för m ordet och avrättades i det närbelägna fängelset. Fängelset gränsade till den skola där Chris gått, och hans äldre bror gick där 1953 när Grace Fox hängdes.

Och så börjar han försöka få veta mer. Och det får han förstås.

Peter RobinsonLetandet är tråden som får berättelsen att hänga samman, men skildringen är minst lika mycket en berättelse om sorg, sorgebearbetning, relationer i den nya miljön. Här finns månmga fina porträtt av både ”vanliga” människor och en rad kufar. Själv blev jag sugen på att åter resa i Yorkshire (ska kolla om ett tips om var man ska titta i Yorks katedral stämmer eller om det är författarens lilla lek).

Det är skönt med böcker som ligger långt ifrån den vanliga spännings- och actiondramatiken men som hela tiden är oupphörligt fängslande.

Det har blivit ett standardgrepp i många deckare att ha en historisk parallellhandling som förstås är grunden för den nutida berättelsen. Här finns på sätt och vis också detta, men på ett mycket bättre sätt: dels en berättelse om ”berömda brott” där Grace Fox-fallet redovisas, dels hennes egen dagbok från andra världskriget (och där finns action).

Men grunden är att Chris läser dessa dokument, inte att bokläsaren ska veta mer än huvudpersonen.

Det brukar aldrig vara svårt att rekommendera Peter Robinson. Inte nu heller, tvärtom.

LEIF-RUNE STRANDELL

PS Bengt Heurlin recenserade originalet förra året. Han längtar efter Alan Banks. Just i detta fall gör jag inte det: http://www.dast.nu/recension/before-the-poison

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22