EN BRÖDSKRIVARES RÅD TILL BLIVANDE FÖRFATTARE

Mar 14th, 2010 | By | Category: 2004-3, Recension

Av Kjell Genberg
KEG Publicity 2004

Kjell Genberg har kallats ”Sveriges meste författare”. Nu har han samlat sig till ett tyvärr alldeles för tunt häfte (drygt 40 sidor) om skrivande. Han gör som Stephen King, och börjar med självbiografiska noteringar, där man får läsa om hans uppväxt i Hudiksvall, hur han relegerades från skolan efter att ha angripit rektorskan i en hektograferad skoltidning, knackade rader åt lokaltidningar, gick till sjöss, blev rätt framgångsrik popmanager, och gjorde en del annat.

Tyvärr slutar biografin någonstans när han börjat författa på allvar – den hade gärna fått fortsätta, för de episoder man fick ta del av var intressanta. Redan på sid 14 skrider han till värvet att förtälja om Hur Man Författar. Och då är det råd från någon med över 200 böcker på sitt samvete. Kioskvästerns om Ben Hogan. Massor av deckare. Ungdomsböcker. Äventyrsböcker. Historiska romaner. Dokumentärromaner om popvärlden. Filmmanus. Och säkert en del annat.

Genberg strävar inte efter Nobelpriset. Han strävar efter att bli utgiven och läst, vilket är viktigare. Och hans råd därvidlag är en förnuftig samling tips om allt från hur man gör research, skriver synopsis (han gör detaljerade sådana med hjälp av soffa, mellanjölk ”den röda mjölken är kanske för kraftig” – och en fläck i taket), till hur man inleder, tecknar personer, skriver dialog och avslutar (där skall ”personer framstå som vinnare eller förlorare”).

Han fäster vikt vid att hela tiden bör hända något som driver på historien och engagerar läsaren. Man kan inte gå på tomgång. Återblickar bör minimeras och pytsas ut försiktigt. ”Följ lagen om orsak och verkan. Jag försöker aldrig fundera på vad jag skall hitta på härnäst. Istället grubblar jag över vad som skall hända beroende på vad jag redan skrivit.”

Han refererar Frank Grubers färgstarka, handlingsmättade författarregler, och bifogar en egen, mycket klarsynt dramaturgianalys. Han ger tips om scenväxlingar, berättarsynvinkel (föredrar tredje person, imperfekt) hur man hittar på namn (telefonkataloger eller listor från Stockholm Marathon!). Förutom synopsis gör han korta biografier om alla romanpersoner, för att slippa att blanda ihop namn och byta ögonfärg på dem. Vi uppmanas att referera så många sinnen som möjligt i miljöbeskrivningar. Han tar till och med upp symbolik (t.ex. att ha med en bro, som symbolisk väg från A till B).

Det är riktigt nyttiga tips. Jag saknar några saker. Genberg skriver inte särskilt mycket om stilistik, det där om att undvika longörer, ransonera adjektiv, sky passivum, etc. Och han är en smula för kortfattad kring idébyggarstadiet, och menar att uppslag kommer automatiskt bara man städar hunden och rastar garaget (eller hur det var). Inte heller skriver han så mycket om revidering och arbete med flera utkast, eller avslöjar de hemliga handslagen som får förläggare att kapitulera.

Ett nyttigt och användbart skrivhäfte! Jag skulle vilja se Genberg komponera en längre bok i ämnet.

AHRVID ENGHOLM

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22