EMINE

Mar 15th, 2010 | By | Category: 2004-2, Recension

Av Gunilla O Wahlström
Runa Förlag 2003

Gunilla Wahlström för oss in i en miljö som vi anat men kan ändå inte förstå. Hon berättar om kvinnor och barn som offras för att män ska få behålla sin status, som män. Kvinnan har ingen plats i samhället än den födande, utan glädje. Vem har förordat det? När vi i Sverige kommer i den kulturkollision som är oundviklig, vad gör vi? Ingenting! Emine, den lilla flickan fick smaka den beska brygden. 1963. En turkisk by. Höns pickar, det kan förefalla idylliskt, men det mesta är förfallet och det lilla jordbruket kan inte mätta familjen. Shandi är bara 16 år då hon föder sitt första barn, mannen och byn ser fram emot en son, naturligtvis, flickor har intet värde. Det blir en flicka och Shandi gläds, hon önskar sig en flicka, som hon får älska och vårda. Äktenskapet var som vanligt, bestämt sedan länge familjerna emellan. Hon gläds åt sin dotter och ger henne allt hon kan den lilla tid hon får mellan det hårda arbetet i trädgården, som ger så litet, plus alla andra hon måste hjälpa i familjen. Leyla, flickan, fick dela med sig av sin mor från första stund.

Shandi fick arbeta hårt utan minsta uppskattning, hon fick flera missfall och ansågs värdelös. Nadin, svägerskan, var hennes enda vän och stöd, hon hade läst, skolat sig och vågat vara självständig. Hon var politiskt insatt och inte älskad av släkten i byn. Hon var till stor hjälp när de tog sig till Sverige.

Fattigdomen fick en i byn att söka sig till det förlovade landet Sverige. Besum, Shandis man, var bland dem som sökte asyl och ordnat arbete, de var ju arbetsvilliga. Dottern Leyla fick växa, en bit, innan hon parades med en man, också hon i ung ålder och utan att något att säga om den man hon skulle leva med resten av sitt liv. En dotter blev det, Emine.

Det bildas en koloni där männen, sin vana trogen, håller kvinnorna i ledband. Leylas syster Lina får klart för sig när hon studerar att hon nu är en fri människa. Hon går sin egen väg mot sitt öde.

Emine gör misstaget, helt ovetande de grymma regler som råder omkring henne, hon frågade och fick en rungande örfil till svar som slog henne till golvet. Hon frågade:

– Var är moster Lina? Hon frågade en gång till. En dödssynd.

Gunilla Wahlström har skrivit om människor, kvinnor hon mött och lyssnat till. Utan att egentligen ha höjt rösten har hon larmat.

MARGARETA MORELIUS



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22