ELDÄTARE

Mar 15th, 2010 | By | Category: 2004-2, Recension

Av Kristian Lundberg
Symposion 2004

Allt fler författare märker att det är effektivt att föra fram argument de tycker är viktiga i kriminalromanens form. Det gör att kriminalromanens form förändras oerhört. Lundberg, en rastlöst produktiv poet, drar gummibandet ytterligare en bit i sin kriminalroman. Malmöpolisen och alkoholisten Nils Forsberg, via sitt missbruk på hittegodset, får en ny chans när man hittar döda och nakna barn i stadens utkant.

En författare med deckaren som huvudsyssla skulle ha börjat med det fruktansvärda brottet, men Lundberg berättar om Malmö, dess människor, Forsbergs öken och tankar, förmedlar statistik och känslor innan han en tredjedel in i romanen kommer till skott.

Detta inte sagt i nedsättande syfte. Han får läsaren att sjunka in i en känsla – och medkänsla – innan polisproceduren sätter igång. Malmös baksida blir rejält penetrerad i monologform. Om man krasst ser till den kriminella historiens struktur är den också statistiskt förmedlad. Liksom ofta i verkligheten blir brotten inte juridiskt lösta, men kanske polisiärt. På något sätt låter man sig nöja med det eftersom Lundberg med kraft får fram det han vill ha sagt i alla fall.

LENNART BRÅDING



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22