EDGAR ALLAN POE

Apr 7th, 2016 | By | Category: 2016-04 apr, Recension

Omslag till Edgar Allan PoeAv Hanns Heinz Ewers
Edgar Allan Poe, 1905
Översatt av Arthur Isfelt
Hastur Förlag, 2016
ISBN 978-91-86835-26-2, 115 sidor

Edgar Allan Poe är bland Dasts mer extrema läsare känd som författaren till Morden på Rue Morgue, som påstås vara världens första egentliga deckare. Mest berömd i den litterära världen har han blivit för sin stora dikt Korpen (The Raven). När Ewers bok om honom – eller kanske om författaren – väckte den vissa minnen. I början av 80-talet var jag inviterad till deckarkongressen Bouchercon i Washington och passade på att samtidigt besöka avlägsna släktingar i Petersburg, Virginia. Då tog jag Greyhoundbuss tillbaka mot Washington och stannade till i Richmond för att kolla ett museum tillägnat Poe och ägt av den driftige mister English. Museet var ett underligt ställe. Poe hade aldrig bott i huset, man hade inte ens hans böcker där. Det som fanns var några porträtt, en stol och en hurts av samma sort som Poe använt när han arbetade på en tidskrift i Richmond. Några teckningar ur en upplaga av hans stora dikt The Raven, men just inget mer. Jag hade börjat få ont om pengar och ville inte pröjsa två dollar i inträde, utan hävdade att jag var journalist och författare som borde få gå in gratis. Mitt presskort dög inte, samma sak med medlemskortet i Författarförbundet. Men jag råkade tappa 50-kortet (eller om det möjligen hunnit bli 70-kort) från Stockholms Lokaltrafik på disken. Det dög.

Hanns Heinz Ewers 1906Ewers är nästan lika knäpp som mister English. Essän om Poe i boken – som också innehåller en utmärkt inledning av Isfelt, dikterna Korpen och Ulalume, en beskrivning av författaren samt en redogörelse för Poes död – är minst sagt besynnerlig. Hanns Heinz Ewers har Poe som idol och uppfattar allt som denne författare skrivit som oöverträffat och Poe som en djupt poetisk människa som vandrat genom livet, missförstådd av både läsare, biografer och kritiker. Den ende som begripit Poes verkliga storhet är Ewers själv och för att bevisa detta skriver han en hyllning till honom under en vistelse i spanska Alhambra 1905.

Det är en poetisk text som nästan mer handlar om författaren Ewers än om författaren Poe och det gör den faktiskt väldigt intressant. Han talar om skaparlusten och skaparkraften som suger musten ur den som skapar samtidigt som resultatet blir skön konst. Han vräker ur sig invektiv och förakt för allt som inte överensstämmer med hans egna åsikter och tankevärld och vill applicera sina egna idéer om vad konstnärskap innebär på Poe och snudd på enbart på honom. Men samtidigt är han så inspirerad av Alhambras skönhet och berättar om den lika hängivet som om Poes olyckliga liv att man blir lite förvirrad och undrar om tolkningen blir rätt. Fascinerande är det i alla fall.

Boken är tryckt i sexhundra handnumrerade exemplar. Det jag läst har nummer 10. Jag hoppas faktiskt att de 599 övriga exemplaren med denna gåtfulla och förbryllande text finner sina läsare.

Hanns Heinz Ewers, som föddes 1871 i Düsseldorf och dog 1943 i Berlin, var både jurist och författare med smak för både erotiska och mystiska intriger något som bidrog till hans popularitet. Det märkliga med honom var att han en tid var nazist samtidigt som hans böcker Alruna och Vampir brändes under bokbålen i Nazityskland 1933. Året efter fick han yrkesförbud av Reichkulturkammer. På svenska finns han representerad med böckerna “Med mina ögon” : resor genom den latinska världen (1911),  De besatta : sällsamma historier (Bonniers 1918), Spindeln och andra sällsamma historier (Helsingfors, 1919), Som Rahjans gäst i Indialand (1921), Alruna (1932), Horst Wessel (1933, 2. uppl. utgiven av Nationalsocialistisk front [NSF], 2003) samt Skräckens klor : [fyra ruggiga rysarnoveller] (1978).

KJELL E. GENBERG

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22