DROTTNINGEN AV TIVEDEN OCH HENRIK ENGELSKMAN

Oct 2nd, 2016 | By | Category: 2016-10 okt, Recension

Omslag till Drottningen av TivedenAv Christina Wahldén
Norstedts, 2016
ISBN 978-91-1-307261-6, 218 sidor

Makthavare lär ha speciellt stark sexualdrift oavsett var i världen de finns. Sverige har inte varit undantaget, så inte heller våra regenter. Gustav Vasa lär ha varit en viril man och hans son Erik XIV ärvde tydligen hans libido. Han hade älskarinnor och avlade barn med dessa frillor som bodde med honom på de kungliga slotten. När han skaffade en ny frilla brukade den gamla giftas bort med någon adelsman och förpassas till något gods som följde med som gåva. En av Eriks många älskarinnor hette Agda Persdotter som fick två barn med honom. Ett av dessa hette Constantia och är huvudperson i Christina Wahldéns roman.

Hon giftes bort med engelsmannen Henrik Frankelin efter att något undanskymt ha bott vid hovet, där hon snappade upp mycket av allt som hände, och hamnade på Bocksjöholm med dess underlydande gårdar. Där kom traktens fattiga invånare att kalla henne Drottningen av Tiveden.

När boken börjar är hon nästan 90 år gammal och ligger för döden. Hon är en förvirrad gammal kvinna (väl och nästan vällustigt beskrivet av författaren) som minns sitt liv, sin far kungen, som avsattes och förgiftades av sina bröder, och sin vackra mor. Naturligtvis också sin älskade man Henrik Engelskman som var så speciell. Det är alltså en historia som bygger på verkliga händelser, sedda och nu bearbetade av en döende kvinnas hjärna.

Mycket handlar boken om att längta och vänta. Hennes Henrik – oftast kallad Henry – är hertig Karls sändebud och befinner sig ofta utomlands. De lever ihop som gifta i femton år och när han försvinner ur hennes tillvaro vill hon inte se åt andra män.

Minnena hoppas hit och dit. Hon tänker på Karin Månsdotter som var en av hennes bästa vänner på slottet men försvann in i kungens sängkammare när de gifte sig. Försvann gjorde också Erik XIV när Constantia var åtta år, först till fångenskap och sedan mördad på Örbyhus av (enligt legenden) ärtsoppa och arsenik. Mordmetoden som tog livet av hennes far gör att hon hellre svälter än äter något som inte tillagats i hennes åsyn.

Hon minns sin farfars begravning, sin fars kröning, Henrys berättelser om sina resor till exotiska ställen i utlandet. Minnet får hjälp av dagböcker och bilder som hon samlat på sig i sängen. I en dagbok står det om hur hennes Henrik Engelsman anlitade den första engelska skådespelartrupp som besökte Sverige. Då kommer minnet tillbaka och hon känner det som om hon är med igen. Fast allt detta rör också upp fragment om hur livet på slottet egentligen tedde sig – alla intriger och allt våld skapat av ärelystna människor (läs män) som gjorde att ingen kunde känna sig riktigt trygg. De tog allt synligt utrymme, kvinnorna fick nöja sig med den vrå som blev över.

Wahldén skriver alldeles utmärkt, lite vindlande mellan det finstämt höga och det burdust låga. Författaren (född 1956) är också journalist och har fått flera priser för sina många barn-och ungdomsböcker. Vid sidan av dessa har hon skrivit tre kriminalromaner, ytterligare en historisk roman och en reportagebok om kvinnors utsatthet i väpnade konflikter.

LENA JEPPSSON

Christina Wahldén

Christina Wahldén. Foto Malin Hoelstad

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22