… DÖMES FÖR MORD Brottsbalken 3 kap 1 paragrafen

Aug 19th, 2013 | By | Category: 2013-08 aug, Recension

Omslag till Dömes för mordAv Gösta Unefäldt
Tre Böcker 2013
ISBN 978-91-7029-835-9, 243 sid

Pensionerade poliserna Nils Gryt och Gustaf Jörgensson drar siknät i Färingen och får vid sidan av god matfisk upp en död kropp. Gryt, som har stor kännedom om trakten, känner igen den döde som avlivats genom ett yxhugg i huvudet.

Så börjar Gösta Unefäldts sextonde och, enligt vad jag kunnat utläsa av ett meddelande från författaren, också hans sista kriminalroman om poliserna i Strömstad där det inte längre finns så många ur det gamla gardet kvar i aktiv tjänst. Det blir en komplicerad utredning där fler mord följer och som vanligt hittar polisman Larsson (som blivit alltmer normal för varje bok som kommit) av en slump en givande ledtråd som utredningsavdelningens chef Pernilla Bitén och hennes man, förre alkoholisten och stationens högsta höns Kronborg, hugger tag i.

Gösta UnefäldtUnefäldt utnyttjar alltid sin hembygds geografi i romanerna och han driver fram berättelsen på sedvanligt vis. Här är det fiske, kunnighet om äldre nät och kännedom om smugglingsleder som ger historien dess kärna.

Jag har alltid varit svag för Gösta Unefäldts kriminalhistorier, kanske inte så mycket för intrigernas skull utan för hans värme i skildringarna av både polisers och bovars bakgrund och levnadsförhållanden.

Det är nog därför – jag fungerar ju som många, många andra – som poliserna i Strömstad blivit så populära både i bokform och som TV-stjärnor i de filmer som gjordes för ett bra tag sedan.

KJELL E. GENBERG

 “Strömstads Tidning representerades av chefredaktören själv, som, när tiden för presskonferensen närmade sig, upptäckte att hon, likt den person Gud, enligt Gullberg, valde, var den ende som för tillfället var ledig. Alltså begav hon sig de få stegen från tidningens officin, den gamla kvarnbyggnaden med fortfarande intakt skvalränna  på Strömsåns stenlagda stenkant, till Polisstationen vid Torget.”

Platsen är alltså Strömstad och ST:s chefredaktör Kerstin Karlsson agerar i egen hög person i denna höstdeckare …dömes för mord. Det ligger nära till hands att gissa att författaren heter Gösta Unefäldt – mästaren bakom den långa raden av böcker om Strömstadspoliserna.
Gösta Unefäldt är född 1926 och alltså 87 år gammal. Han är välkänd för i stort alla vuxna svenskar genom sina nu 16 böcker om poliserna i Strömstad som om och om igen agerat i TV med Gustav Jörgensson, Nils Gryt, Bo Kronberg och klantskallen Evald Larsson i spetsen. Experterna har stämt in i allmänhetens stora uppskattning: Polisen som vägrade svara fick Expressens Sherlock 1979, Polisen och mordet i Stadshuset gavs Svenska Deckarakademins pris 1992 och 2006 belönades Gösta Unefäldt med det allra finaste svenska deckarpriset av Svenska Deckarakademin: Grand Master.

… dömes för mord är poliserna ganska gamla och delvis pensionerade. Det hindrar inte Gustav Jörgensson och Nils Gryt från att vid sikfiske i sjön Färingen dra upp en mördad man, invirad i fiskenät. Det är början till en spännande jakt på mördaren. Mordutredningen domineras till gubbarnas förargelse av kommissarie Pernilla Bitén.

Hon är, till skillnad från Kerstin Karlsson på presskonferensen, inte enda kvinna. Enligt personförteckningen i bokens början medverkar även polisassistent Anita Löfstedt. Däremot har man i förteckningen glömt den arma extra polismannen Esmaralda Fling som vuxit upp i trakten av Ales stenar. Esmaralda får verkligen känna på att “All vår början bliver svår!” Först retar hon i telefon upp Gustav Jörgensson så att han hotar med att hennes “nyligen påbörjade karriär inom polisväsendet skall få ett abrupt slut”. Senare blir polisassistent Grahn arg på henne och säger att hon kanske är “på väg till en dejt med döden”. Så blir hon skottskadad och undrar vettskrämd om hon nu kommer att dö.

Det gör hon inte, men försvinner som sagt i personförteckningen – ett öde värre än döden för en figur i “såna där detektivromaner dom kallar det”.

Bovarna, offren och de misstänkta i denna bok förtecknas under rubriken “Folk och rövare i trakten av sjön Färingen”.

Gösta Unefäldt är en mästare på att teckna miljöer och fånga stämningar. Han är ovanligt kunnig då det gäller polisrutiner, juridik och domstolsväsende. Dryck och mat skildrar han så man som läsare blir sugen och hungrig och måste göra täta kylskåpsbesök. Det är inte bara  kommissarie Pernilla Bitén som känner “saliven rinna till vid åsynen av det grova brödet och gyllene smöret – inte något kalorisnålt burkmargarin här inte”.

Därtill har Unefäldt ett gediget människointresse. Det är många intressanta livsöden han berättar om och man följer dem med spänning i ibland flera generationer.

Unefäldt har antytt att detta kan bli hans sista bok. Det vore synd om han nått vägs ände för hans berättande företer inga ålderstecken. Tvärt om är han fortfarande mer läsvärd och spännande än flertalet av sina yngre medtävlare. Det är märkligt och jag kommer att tänka på den engelska författaren Ellis Peters (Edith Pargeter) som utan att verka påverkad av sina år, skrev sin fascinerande medeltidsdeckare upp i hög ålder. Dock inte lika hög som Unefäldts!

Somliga undgår tidens tand!

JEAN BOLINDER

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22