DÖDSLÄNGTAN

Mar 6th, 2010 | By | Category: 2006-4, Recension

Av Björn Hellberg
Ordupplaget 2006

Björn Hellberg och hans deckare om kommissarie Sten Wall hör till mina främsta favoriter när det gäller avkopplande läsning. Hellberg är språkligt originell och briljant och hans Staden är en plats där man trivs. I Staden händer det mesta som kan hända ute i stora världen men proportionerna är hela tiden rimliga. Man tror på det man läser, det är av de dimensionerna att man skulle kunna läsa om dessa händelser i en kvällstidning.

Faktiskt har jag följt Hellberg sedan hans inledande trevande försök och i min bokhylla har jag hans första böcker Gråt i mörker och Födde: En dotter i sällsynta originalupplagor från 1981 och 88. Förlag var Rabén & Sjögren och NordJem, vilket senare åstadkom ett av de gräsligast omslag jag sett. Om debuten skrev jag entusiastiskt i Accent ”Kvalitéerna hos denne halländske författare är så betydande att han borde bli läst, rosad och borde fått det debutantpris jag nu tjatat några gånger om.”

Redan i Gråt i mörker förekommer Staden, som är en blandning av diverse, bl.a. tycker jag mig känna igen det konstrika Laholm där Hellberg bor och även har en gata uppkallad efter sig. Bortåt tjugu deckare har det blivit och jag har berömt de allra flesta. Kritisk har jag varit när Hellberg försökt sig på djuppsykologi, det är inte hans starka sida. Dessutom har jag nu på senare tid klagat på omslag som visat TV-kändisen Hellberg och inget annat. Jag har hävdat att Björn Hellberg är en tillräckligt stor deckarförfattare för att inte behöva ta hjälp av att han är tennisexpert och älskad TV-profil.

Efter några utflykter utan den mänsklige och mäkta populäre Sten Wall är Björn Hellberg nu tillbaka med denna sympatiske person och i den hemtrevliga Staden, där nära nog vilka hemskheter som helst kan hända. Dessutom har boken som heter Dödslängtan ett utmärkt omslag av Johannes Molin/JMGF. Berättelsen är rapp, bitvis oerhört spännande och intrigen är klurig och begåvad. Hellberg är sannerligen i högform. Sten Wall vill vi läsa mer om. Han får vara rädd om sin hälsa och kolla sitt hjärta. Övervikten kan vara en stor fara.

”Fabian tyckte om att leva intensivt och i nuet. Det var precis som om han hade dödslängtan. Jag överdriver inte: dödslängtan. Allt snurrade på i överväxel.”

Så är det för många människor och jag kan tänka mig att berömda äventyrare, racerförare, fasadklättrare, tjurfäktare och uppvisningsflygare kan ha en släng av dödslängtan i botten av själen. Rysk roulett, dödsföraktande lek med bilar och motorcyklar mitt i trafiken är nog inte så sällan tecken på detta svarta drag i själen.

Här sker en bilolycka men frågan är om en person som tycks ha varit rattfull är den skyldige eller om han förgiftats med något preparat i en drink. Nå värre saker än detta sker och när en ung kvinna på slutet är nära att brinna inne, läser man som en galning för att se hur det går. Säkerligen skulle detta kunna bli en riktigt nervkittlande film.

Utan tvekan är Dödslängtan en av Björn Hellbergs allra bästa böcker. Den är i klass med min tidigare favorit Gräddhyllan från 1997. Och lika tveklöst är Björn Hellberg en av landets allra yppersta kriminalförfattare, hoppas nu att Deckarakademin upptäcker detta! Annars får jag väl tjata lika häftigt om detta som jag tydligen gjorde om debutantpris för ett kvartssekel sedan!

JEAN BOLINDER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22