DÖDERGÖK

Oct 28th, 2008 | By | Category: 2008-5, Recension

Omslag till Dödergök

Av Katarina Wennstam
Albert Bonniers 2008

Katarina Wennstam är TV-journalist och skrev i en roman med titeln Smuts om hur unga flickor utnyttjades.  Reportage-böckerna Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman har liknande teman. I Dödergök har kvinnorna blivit äldre men beskrivningarna av deras situation där våldet mot dem, både det rent fysiska och det mer subtila på arbetsmarknaden, är likartade. Förlaget kallar boken för spänningsroman, vilket är lite grand att ta i. Spänningen är inte det mest framträdande när författaren griper tag i ett ärende som hon brinner för, både som författare och yrkesmänniska på TV. Hon pekar på att kvinnor kan tvingas att begå självmord och driver tesen att den som driver en person att ta sitt liv också borde kunna ställas till svars. Det som kommer fram i texten kan lätt framstå som dogmatiskt mästrande.
Men Wennstam är skicklig i att beskriva vardagsdramer – ända fram till replikföringen som ibland (men bara ibland) tycks klippt ur en pamflett.

Den präktiga och engagerade huvudpersonen och småbarnsmamman har samma yrke som författaren, fast nu är hon arbetslös. Hon heter Maria Allende och tillsammans med maken (även han journalist) köper hon ett hur som tidigare beboddes av en polis som under lång tid förödmjukade och misshandlade sin fru innan han till sist dödar henne med tjänstevapnet. Hon börjar nysta i historien, kanske för att skriva någonting som kan leda till ett nytt jobb.
Det här skulle kunna bli mycket bra, men så faller Wennstam tyvärr in i trenden att beskriva gärningsmannens funderingar i kursiv text. Funderar han mycket blir det också mycket text – boken är en tegelsten på drygt 520 sidor.

Ett sidospår är berättelsen om den unge iraniern som hittas hängd på vinden i huset där flickvännen bor. Det är kanske ett hedersmord. Fallet tas om hand av åklagaren Madeleine Edwards och polismannen Mats Hjörne. Madeleine försöker visa ett passande yttre men bakom fasaden döljer sig en människa som har svårt att leva upp till mammarollens krav. Dessutom känner hon sig sexuellt frustrerad.

Man känner igen det mesta trots att genusförtecknen är omvända. På tal om ”omvända” – tekniken att i alltför många lägen predika fungerar inte på mig. Som kriminalroman …? Tja. Inte så illa jämfört med många andra försök i genren, men inte heller en roman som hjärtat skriker efter att få ta del av.

KJELL E. GENBERG

Katarina Wennstam. Foto Lennartsson

Katarina Wennstam. Foto Lennartsson

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22