DÖDEN I FLORENS

May 17th, 2008 | By | Category: 2008-3, Recension

Omslag till Döden i FlorensAv Lucretia Grindle
The Faces of Angels 2006
Översatt av Rose-Marie Nielsen
Albert Bonnier Förlag 2008

Den här boken har ett skönt anslag som anger ett coolt tempo och en grymt sugande stil; lite poesi, lite melodram, undanglidande spänning. Överraskningar på lut! tänker man och  slår sig till ro för det är en berättelse på dryga 420 sidor.

En notering. Detta är i början av Grindles författarskap. Det är inte underligt att hon inte håller skrivmässigt loppet ut. Det är möjligen fånigt att slå ned på det. Men hennes förlag kunde ha hjälpt henne att sikta på 320 sidor eller 280. För en historia har hon!
Det börjar med passion, svek och mord.

Mary Warren är i Florens. Först en gång. Sedan en gång till som är nutid. Passionen får vi inte veta så mycket om, en gång får det heta paret till det på en diskbänk, i en sats, (han är femtio med några grå hårstån, hon trettiofem) annars är det slentrian; de sover, äter ute, vaknar, pratar i några satser om planer på sitt bröllop.

Sveket sätter inte sin prägel på Mary. Den förre maken är diffus från början och konturerna upplöses småningom till intet.

Mord är det gott om, så många att inte alla får plats utan omnämns som hänt tidigare och radas upp med namn på offren och mordmetod. Morden är intressanta. Sinsemellan olika. En seriemördare dödar kvinnor som inte verkar ha något gemensamt. Är det slumpen som avgör vem som ska bli nästa offer? Ingen vet och om just detta blir det kanske ingen rätsida.

Mary är i Florens för konststudier (och för att hänga med älskaren som är chefredaktör på en tidning). Hon finns i en grupp amerikaner i den yngre medelåldern. Mary hyr en våning tillsammans med Billy (en kvinna). Lägenheten är deras bas för utflykter och övernattningar på olika håll. Billy fiskar efter Marys bakgrund och hon går igenom Marys saker. Mary kan varken skydda sina hemligheter eller ryta till! Däremot går Mary som en riktig Kajsa Kavat in i mördares näste på slutet utan att blinka, utan mobilen, utan att meddela polisen… Nåja.

I den amerikanska gruppen finns två herrar och en skock på tre japanska flickor. De är med på kvällsdrinken och på utflykter i konst och till kulturhistoriska platser. Målares verk, diktares verk och kulturhistoria finns de gott om referenser till i boken. Grindle känner Florens väl. Det talas om kärlek till staden och kärleken märks mellan raderna.
Mary blir navet runt vilken mordcirklarna dras. Hon har katolsk bakgrund. Mässor, Opus Dei, bikt och  fladdrande svarta prästkappor bidrar till hennes förvirring över händelsernas utveckling, en framåtrörelse som inte alltid har fart eller så går den vilse i ett smygande genom vartenda litet skrymsle i mörka hus, i trevande och travande på mörka gator… Men storyn har ett bra upplägg. Och man vill veta om man har gissat rätt på mördaren!

HELENA SIGANDER

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22