DÖDEN ÄR INTE NOG

Aug 6th, 2019 | By | Category: 2019-08 aug, Recension

Omslag till Döden är inte nogAv David Ericsson
Ordfront, 2019
ISBN 978-91-7037-983-3, inbunden 231 sidor

David Ericsson debuterade som författare 1999 med novellsamlingen Truck stop. Sedan dess har han varit verksam som författare och frilansskribent i tjugo år. Parallellt med skrivandet har han också arbetat kvar i sitt ursprungliga yrke som långtradarchaufför. David Ericsson har ägnat huvuddelen av sitt författarskap åt att inifrån beskriva långtradarchaufförernas speciella arbetsmiljö och arbetsvillkor. Efter debutboken skrev han två romaner, Redlight (2001) och Taxfree (2004), som på ett verklighetsnära sätt och med spänningsinslag beskrev långtradarchaufförernas utsatta liv i dagens gränslösa Europa. Därefter har han gett ut novellsamlingen Vad skulle vi göra om vi inte var rädda? (2005) och romanen Svart marmor (2009). Nu har David Ericssons fjärde roman kommit ut på Ordfronts förlag.  

Titeln på David Ericssons nya bok, Döden är inte nog, låter som en typisk detektivroman. Och utan avslöja för mycket av intrigen kan jag berätta att det inträffar ett plötsligt dödsfall i slutet av boken. Men Döden är inte nog är inte en skildring av turerna i en mordutredning. Man kan knappast ens kalla den en spänningsroman, för ärligt talat är det ganska glest mellan de spännande händelserna på de 230 sidorna. Davis Ericssons starka sidor som författare visar sig i den här romanen i andra former än en actionfylld intrig. 

I Döden är inte nog återvänder David Ericsson till den miljö som han känner till så väl. Huvudpersonen, tjugoårige Sven, arbetar nämligen som chaufför. Gissningsvis har Sven en hel del gemensamt med författaren själv som ung man, eftersom romanen utspelar sig i det tidiga åttiotalet. Vi får följa Svens krokiga väg in i vuxenlivet, under en period som i mycket påminner om nutidens situation i Stockholm. Liksom idag var det på åttiotalet näst intill omöjligt att hitta en bostad utan de rätta kontakterna, och på arbetsmarknaden fick många kryssa mellan tillfälliga och osäkra jobb på olika arbetsplatser. Sven lyckas tack vare sitt körkort och sin sociala förmåga skaffa sig både bostad och flera olika jobb på vägen mot det eftertraktade målet att få köra långtradare. 

I porträtten av Sven och hans arbetskamrater förmedlar författaren både värme och äkthet. Läsaren känner sig delaktig och berörd, när Sven och hans kollegor utan skyddsutrustning monterar upp skrangliga byggnadsställningar på husen som ska lyxrenoveras, ett uppdrag som kräver total tillit till varandra. 

Mindre trovärdig är författaren i skildringen av flickan Annie, som David träffar när han kör ut tidningar till kiosken hon arbetar i. Medan Sven och alla hans arbetskamrater är realistiskt och levande beskrivna, framstår tyvärr den nyckfulla Annie som en väl osannolik skrivbordsprodukt.    Den komplicerade relationen mellan Sven och Annie, som ska fungera som en röd tråd genom historien tenderar att komma i skymundan och reduceras till en sammanhängande länk mellan de livfulla arbetsplatsskildringarna. 

Jag ser fram emot att få ta del av David Ericssons i författarsammanhang unika arbetserfarenhet i nästa bok. Och till författaren vill jag säga, att hans vardagsrealism är tillräckligt spännande i sig, den behöver inte kryddas med konstruerade drömkvinnor. 

LENA LUNDGREN

David Ericsson

David Ericsson. Foto patrik Pettersson

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22