DÖDEN ÄR FÖRSENAD

Jul 13th, 2015 | By | Category: 2015-07 juli, Recension

Omslag till Döden är försenadAv Jakob Ratz Endler
Llandudno Care, 2015
ISBN 9789163781179, 75 sidor

Det låter som namnet på en kriminalroman: Döden är försenad. Ett bra deckarnamn faktiskt, jag kan tänka mig hur jag skulle skriva. En “hjälte” som i första kapitlet med knapp nöd räddar livhanken och som hamnar i ett kriminalfall. Vem är skyldig? I slutet visar det sig vara denne vår hjälte som äntligt drabbas av sina gärningars lön och möter den försenade död han i början av boken klarat sig undan …

Jacob Rutz EndlerMen boken jag håller i min hand är ingen spekulativ deckare utan något mycket allvarligare än så. Doktor Jakob Ratz Endler som arbetat/arbetar som narkosläkare både i Stockholm och Sydafrika. Han skriver krönikor i Läkartidningen och det är ett urval av dessa som han nu har samlat till en bok. En högst läsvärd sådan, därtill nyttig för den som hamnat i sjukvården. En “Ofullkomlig vård”, skriver doktor Endler i en underrubrik. Så här tänker en läkare, får man i denna bok äntligen veta. Han spelar schack med Döden som är en helt överlägsen motståndare och som säger “Schack och matt” när han själv vill.

Eller så är doktorn en höjdhoppare. Han kanske lyckas bra i sin livsviktiga tävling, men han kommer ändå alltid att sluta den med att riva ribban.

Döden är försenad, men kommer snart, heter första krönikan. Den handlar om en mer än nittioårig man som får en magblödning. Han ges vård och Döden motas tillfälligt men kommer ihärdigt igen. Situationen kompliceras: “Vi var så många inblandade, likt en stafettpinne skickades patienten mellan olika läkare, jourhavande och avdelningar.”

Hade det varit en deckare, hade något oväntat skett, men detta är den nyktra och inte alltid så muntra verkligheten: “Patienten dog naturligtvis, precis som vi alla kommer att göra någon gång.” Så är det ju för människan men doktor Endler lastar sig för att den gamle mannen fick dö omgiven av främmande vårdpersonal och inte bland nära och kära.

Ibland blir det en deckarhistoria av en läkares erfarenhet. På akuten i Sydafrika söker en man som ramlat och slagit huvudet i en klippa. Han har fått en sårskada som sträcker sig från pannan och 25 cm rakt bakåt mot nacken. Det är ett djupt sår som går ner till kraniet. Det sys ihop men en röntgenbild visar en ca 3 mm stor främmande kropp, kanske en sten, inkilad i skallbenet. Det blir till att öppna det sydda såret och leta.

Stenen går inte att finna!

För att orientera sig i röntgenbilden sträcker man ut ett gem och tejpar det längs såret. På nästa röntgenbild syns gemet men inte såret. Läget visar att stenen knappast kan ha kommit in via såret.

I ett samtal med patienten berättar han att han i ungdomen varit med om en motorcykelolycka och då fått ett sår i huvudet. Kanske kom stenen in då och har sedan blivit kvar i alla år?

Tygerberg hospital i Kapstaden är ganska märkligt byggt. Det ser ut som ett stort H med två ingångar. Den svenske läkaren undrar över detta och får då veta att byggnaden kom till under apartheidregimens storhetstid och av de två flyglarna var den ena för svarta och den andra för vita. Det gällde att hålla grupperna separerade och gynna vita!

I Sydafrika dödas tio gånger fler i trafiken än i Sverige, andelen hiv är 80 gånger högre och – kan jag tro, kanske som en följd av apartheidtiden orättvisor – mordfrekvensen drygt fyrtio gånger större.

En dag kommer en 23-årig kille med magsmärtor. En undersökning visar vad smärtorna beror på. Han har fått två knivhugg strax under sin vänstra revbensbåge. Jo, vid frukosten bråkade hans lillebror och mamma om smutstvätten. Killen gick emellan och hans lillebror högg honom då med en kökskniv två gånger i magen.

Frukost heter krönikan om detta.

För min egen del är jag glad att jag läst Döden är försenad. Normalt är jag hypokondrisk och oroad av sjukbesök. Barndomens uppfattning om doktorer hänger fast. De vet allt och har alltid rätt. Säger de att man ska bli bra, blir man det. Får man en dödsdom är den definitiv. Men doktorn kan bota. Alltid!

Nu är jag lugnad. Doktorn är en vanlig människa som gör så gott han kan. Vi befinner oss i samma båt i den konstiga, skoningslösa värld där vi utan egen förskyllan har hamnat. En kort tid möts vi och glömmer sedan i allmänhet snart varandra.

Men en och annan doktor minns man. Och doktor Endler vittnar att minnet av vissa patienter bär doktorn med sig hela livet. De kan ha varit tappra, vänliga eller otrevliga. Ibland blir de ihågkomna för att de lärt doktorn något. Mannen med den mångåriga stenen i skallbenet var till exempel uppvuxen på en strutsfarm – han berättade att det är en myt att strutsar gömmer huvudet i sanden …

Döden är försenad är en välskriven, intressant bok som lärt mig något om Livet och som givit mig en smula mer livsmod. Den är vackert gjord med sköna bilder av röntgenplåtar. Vår kropp är byggd som en gotisk kyrka och innehåller hemligheter som vi oftast bara vagt kan ana.

JEAN BOLINDER

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22