DÖD MANS FÅFÄNGA

Sep 19th, 2009 | By | Category: 1996-1, Recension

Av Agatha Christie
Dead Man’s Folly 1956
Översatt av Sven Bergström
Bonnier Pocket 1995

I en av sina böcker skriver litteraturprofessor Willy Dahl om Agatha Christie att det finns de som menar att hennes människor endast är typer, yta, att hon inte är psykolog. Därför är det endast intrigerna som gör Christie stor. Där har de fel. säger Dahl. Detta med psykologi var en tung invändning för en mansålder sedan, när kritiken satte personskildringen som högsta mål och ville se romanfigurer som levande människor. I dag finns det kritiker och andra som förstått att figurer i böcker är ordkonstruktioner som man knappast kan ”psykologiskt analysera”. Också i verkligheten ser man ofta sina medmänniskor som typer i ett socialt rollspel och det som rättas fyller man ut själv.

Med sådana tankar i bakhuvudet färglägger man själv det Christie har skrivit. Så ville hon nog ha det. Därför är hon en så bra författare, också i denna bok som enligt min mening dock inte tillhör hennes allra främsta. Men det var kanske så att mina färgkritor tog slut.

JON EGIL FORNÆSS



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22