DJÄVULENS FRESTELSER

Sep 17th, 2009 | By | Category: 1997-1, Recension

Av Ann Rice
Memnoch the Devil 1995
Översättning Annika Preis
Forum 1996

Jag vet att jag har läst någon av delarna i Rices vampyrkrönika förut, av vilka Djävulens frestelser är den femte delen. Och att något tilltalade mig då. Men nu, när jag läser den nya delen, kan jag inte komma på vad det var. För en snabb första skumning av boken lämnar bara en fadd eftersmak. Sådant epigoneri, förkonstlat – blodlöst om ordet tillåts.

Ändå läses och beundras böckerna, enligt förlagsreklamen, av miljoner människor över hela världen. Sådant får man ta på allvar.

Kan det vara språket? Jag tar en mening på måfå: ”Han suckade, ’Okay då. Jag har väntat på någon som du i århundraden. Vad gör två nätter för skillnad under omständigheterna?’”

Nej, ingen särskild kraft eller elegans i det språket. Snarare liter torftigt, i mitt tycke.

Men andra partier är faktiskt bättre, litterärt sett, det ska erkännas.

Är vampyrhistorier science fiction? En fråga man alltid kan ställa sig, och få olika svar. Men det är svårt att urskilja något hållbart vetenskapligt i de här texterna, tycker jag.

Många vampyrböcker, också den har, sysslar mycket med frågan om livet efter detta. Är det vad som lockar miljoner läsare?

Troligen har Rice inspirerats existentiellt av både Asimov och Tolkien. Men hennes text är betydligt mer religiös. Ja, mycket talar för att det är det filosofiskt religiösa i böckerna som gör dem så lockande.

Jag läser: ”Jag slog armarna om dessa själar. Jag drog dom till mig. ’Jag vill att ni ska följa mig på en resa’, sa jag till dom sedan jag nu talat med dom alla och kände nog säker på var vi stod. ’Jag vill att ni ska komma till himlen och stå inför Gud. Det kanske går snabbt, och ni kanske bara får se Honom bara för ett ögonblick och det är möjligt att Han inte tillåter er alls att se Honom.’”

Kanske borde en präst anmäla boken?

Eller är det erotiken? Det finns saftig sex i de här böckerna. Själva vampyrskapet inbjuder ju till sådant. ”Hon var ingen oskuld, den här flickan. Vad hon än hade varit med om hade hon lärt sig lidelse. Hon visste vad det var och hon ville ha det och hon pressade medvetet underlivet mot mig och när hon kysste mig och stack sin tunga i min mun visste hon vad hon var ute efter.” Sedan får sig jagpersonen – som till på köpet råkar vara en ängel – ett nummer som känns i hela kroppen, som är både astral och mänsklig.

Jodå. Det är litteratur som alltid finner sina läsare. Annika Preis översättning är utmärkt.

JAN ERIC ARVASTSON

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22