DJÄVULEN OCH DET MÖRKA VATTNET

Aug 28th, 2022 | By | Category: 2022-08 aug, Recension

Omslag till Djävulen och det mörka vattnetAv Stuart Turton
The devil and the dark water, 2020
Översättning Åsa Brolin
Modernista. 2022
ISBN 978-91-8023-037-7, inbunden, 490 sidor

Stuart Turton debuterade 2018 (på svenska 2020) med De sju morden på Evelyn Hardcaste och den blev en succé men med mycket olika omdömen, så också i DAST. Författaren själv kommenterar detta i ett kort efterord i den här boken. Han tänker inte ta ställning till vilken genre hans böcker hör, det får läsaren avgöra själv. Och så ber han om ursäkt för historiska fakta som han åsidosatt i den här berättelsen, för den utspelar sig i huvudsak ombord på en holländsk ostindiefarare på väg från Batavia till Amsterdam 1634. Han vill inte ha klagomål från historiker och fartygsexperter.

Inga klagomål från mig i de avseendena. Inte på så mycket annat heller.

Här får vi träffa världens främste detektiv och, mest, hans handgångne man som också skriver om fallen, alltså ett radarpar likt Holmes och Watson eller Nero Wolfe och Archie Goodwin.

Ett problem för mästerdetektiven, som engagerats av ostindiska kompaniet för att hitta den stulna Apparaten som Batavias generalguvernör ska föra till kompaniets ledning i Amsterdam och göra kompaniet oövervinneligt.

Men något har gått fel, mästerdetektiven förs ombord i bojor och ska ställas inför rätta vid hemkomsten och dör kan man vänta sig dödsstraff. Han placeras i ett litet utrymme utan dagsljus i fartygets för, så litet att det är svårt att röra sig där.

Detta oroar förstås hans medhjälpare, den förre legosoldaten som tröttnat på krig och dödande, Arent Hayes, men dessutom finns andra olycksbådande tecken. Vid ombordstigningen stoppas människorna upp av att en spetälsk man uttalar hotelser och sedan bränns och dör, men han har ingen tunga och kunde inte gå dit där han ”talade”. Och så visar sig ett tecken, ett öga med svans, som ska vara Gamle Toms signatur, och just ett sådant märke har Arent Hayes själv på sin kropp sedan barndomen.

Gamle Tom, är det möjligen djävulen eller något annat fanstyg. Allt mer olyckor kommer inklusive en väldig storm, den lilla flottan av handelsfartyg skingras men ändå ser man en okänd lanterna. Många dör, naturligt, av olyckshändelser eller mördas.

Mycket för detektiver att fundera på, och de får också hjälp av väninnorna Sara, generalguvernörens hustru, och Creesije, hans älskarinna.

Detta blev en lång förklaring (och då har jag ändå bara nuddat vid intrigtrådarna). Är det mer fantastikinslag (som i den förra boken) eller istället mest en klassisk äventyrsskildring? Kan inte avslöja det, för jag tycker att alla som gillar mästerdetektiver och att överraskas av olika lösningar kan ta sig an den här berättelsen. Dessutom finns, mest på slutet, en etisk diskussion om hur rättvisa skipas och när det är rätt att döda.

Lite misstänksam började jag läsa, och blev glatt överraskad ända till slutet. Bryr mig alls inte om att det borde varit många fler sjöbefäl ombord.

LEIF-RUNE STRANDELL

Stuart Turton

Stuart Turton. Foto Charlotte Graham

Taggar: , , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22