DJÄVULEN OCH DET EGNA KÖTTET Av Jean Bolinder

Jan 23rd, 2008 | By | Category: 2007-4, Recension

Carlssons 2007
Bolinder förändrar sig igen, det går inte att lita på att den mannen förhåller sig till genrer så som de flesta vill. Här har han åstadkommit en komedi som slutar ohyggligt tragiskt. En sak är emellertid sig likt från förr, författarens lek med sitt eget namn och sin övriga konstnärliga verksamhet. I Djävulen och det egna köttet kan man hitta ett Galleri som heter Rednilob, som förstås går alldeles utmärkt att läsa baklänges.

Jag är djupt imponerad av galleristens fabuleringsförmåga, hans sätt att behandla det svenska språket, hans psykologiska insikter och kännedom om medelmänniskans oförmåga att samsas med dem som är det minsta olika dem själva.

När fan kommer till Skåne så händer det saker, det ser den egensinnige – och här mycket rolige – författaren Jean Bolinder till. Djävulen, en vanskapt typ med fågelhuvud och fiskstjärt, klädd i gul jacka och beväpnad med svärd, dyker ner i ett medelklassområde i den något fiktiva byn Knestorp nära Lund. Han stinker av svavel och ställer sin vana trogen till med ett litet helvete för dem han umgås med.

Detta är ett drama med många bottnar. Författaren, konstnären och dramaläraren har hittat utmärkta personer i förre kristendomsläraren Olle Friman och hans knepiga grannar.

Egentligen är det en omöjlig berättelse som Bolinder konstruerat. Så tänkte jag från början, men efterhand insåg jag – ateisten som varken tror  på fan eller gud – att det finns en möjlighet att Bolinder har kommit på något fundamentalt. Mitt i alltsammans finns en grym logik som inte alls  skulle kunna höra hemma i en liknande historia av en New Age-skrivare.

Jag läste boken i ett svep och gick sedan till sängs med ett skrämt leende på läpparna.

KJELL E. GENBERG

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22