DJÄVULEN HJÄLPTE MIG

Mar 26th, 2014 | By | Category: 2014-03 mars, Recension

Omslag till Djävulen hjälpte migAv Caroline Eriksson
Forum 2013
ISBN 9789137140353. inb, 330 sidor

För ett par år sedan lufsade jag runt på klostret i Ystad. Lokalen var spökligt nedsläckt. Det var sent på kvällen och jag var helt ensam i de gamla salarna från tolvhundratalet. Obehagliga skuggor dansade längs med klostermuren.  Den nyöppnade utställningen handlade om livet, moralen och döden. Om att vara människa i en förgången tid, präglad av andra rättesnören och normer. Stupstockar blandades med blodiga koffertar. Änglamakerskor och kinesiska tortyrmaskiner prydde fotografierna på väggarna. I en monter i ena hörnet fanns den enorma yxa som riksbödeln Gustaf Dahlman använde när han avrättade Yngsjömörderskan Anna Månsdotter. Jag blev stående en lång stund, stirrandes på utställningsskåpen. Det påstås att när yxan föll mot den dödsdömda Anna vände hon på huvudet varpå bilans vassa egg högg henne mitt i kinden. Skarprättare Dahlman fick därför hugga en gång till innan huvudet slutligen delades från kroppen. En avgjutning av hennes ansikte låg nu innanför monterglaset, mitt framför mina ögon.

Vad är det som är så fascinerande med Yngsjömordet? Är det tiden, svartsjukan eller det sjukliga triangeldramat? Eller är det alla öppna frågor som historien lämnat därhän? De som vi aldrig fått några svar på. Vem var hon denna Anna Månsdotter? Vem var hennes son Per som hon bedrev otukt med? Och vem var det stackars offret Hanna Johansdotter, häradsdomarens dotter, som fick sätta livet till?  Det har skrivits massor om fallet, både i texter och avhandlingar. Jag själv minns Arne Matssons något suggestiva men goda film från 1966 med Gösta Ekman och Gunnel Lindblom i huvudrollerna.

Debutanten Caroline Eriksson försöker i Djävulen hjälpte mig ta ett nytt grepp på hela historien kring Yngsjömordet genom att blanda det dokumentära och det påhittade, ett grepp som jag tycker att det är ganska lyckat. Tidsmiljön och karaktärsteckningen är väl genomförda. Eriksson språk är drivet och stilrent, kanske så rent och redaktörputsat att jag emellanåt snarare tänker på romankaraktärer från det tjugoförsta århundradet snarare än hemmansägare i artonhundratalets Skåne.  Eriksson driver också en del alternativa teorier till de gängse uppfattningarna. Kittlande, men möjligen på sina ställen för alternativt och fantasifullt för min smak.

Att skriva historiska kriminalromaner är ingen barnlek. Balansen i språket, att behöva förklara hela sceneriet och undvika löjligheter är ett svårt hantverk. Denna konstart behärskar Caroline Eriksson dock utmärkt. Författaren har lovat att skriva flera böcker om historiska brott i en serie som hon kallar för  Svenska mord. Jag läser dem gärna.

MARTIN PALMQVIST

Caroline Eriksson

Caroline Eriksson. Foto Caroline Andersson

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22