DET SKRIKER I SKOGEN

Mar 6th, 2010 | By | Category: 2006-4, Recension

Av Helmer Grundström
Introduktion av Gunnar Balgård
Bokförlaget h-ström, 2006

Det är inte var dag som det kommer ut novellsamlingar med berättelser av en av våra flitigaste veckotidningsförfattare. Men här har vi fjorton noveller av Helmer Grundström (1904- 1986), alla med nästan vemodig folkton, sagostämning, ibland dystra, ibland hårdhänta, alla jordnära, stundom snudd på ockulta, alla starka och skrivna av en författare som måste ha haft en medfödd begåvning. Grundströms osedvanliga berättarkraft gjorde honom till ”den förste författaren från Västerbotten som nådde rikslitterär betydelse”, som det heter i förlagsreklamen. Han tillhörde den för Sverige unika gruppen arbetarförfattare och var en av Klarabohemerna utan att direkt göra intryck av att ha varit en bohem. Han vantrivdes också i Stockholm och återvände hem till Västerbotten. En berättelse som Suckarna från tidningen Vi 1946 är en ren fantasy med sin dova stämning om en atmosfär som förlamar, medan Knivskäraren från Blåhalsarna är en kriminalberättelse, men en annorlunda sådan.

Jag skulle kunna kalla dessa enkla historier för bagateller, men det känns fel, som en nedvärdering. Gestalterna är djupt kännande varelser, som å ena sidan kan förefalla instängda och avskurna från yttervärlden där de bor ute i vildmarken, men som samtidigt vantrivs om de av någon anledning kommer till en by med kondis, som mästersnidaren Linus med sitt förkrympta ben i Träskulpturen, hämtad från Lektyr 1952.

Grundström-specialisten Gunnar Balgård hävdar att Grundström säkert skrev tusen noveller. Balgård har läst stora mängder men hävdar att bara ett fåtal är värda att ge ut i bokform och dessa 14 är resultatet av hans urval.

Det framgår att någon ordentlig kartläggning av Grundströms noveller i dags- och veckopress inte har gjorts, så där har Helmer Grundström-sällskapet verkligen en uppgift att fylla. Det är inte mycket möjligt att alla noveller som inte funnit nåd för Balgårds ögon i en annan betraktares ögon visar sig ha andra kvaliteter än de Balgård varit ute efter.

Redan Balgårds attityd, som troligen också var Grundströms, att Vi och Folket i Bild spelade i en högre division inom veckopressen tyder på en kvardröjande fördomsfullhet. Det stod mycket bra saker i Allers, Levande Livet, Lektyr, Tidsfördrif, Levande Livet och Rekordmagasinet, för att nämna några få blaskor. Men visst har Balgård totat ihop en fin novellsamling, så varför klaga, herr Falk.

BERTIL FALK

 

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22