DET RÖDA BERGET

May 11th, 2018 | By | Category: 2018-05 maj, Recension

Omslag till Det röda bergetAv Olivier Truc
La montagne rouge, 2016
Översättning Marianne Thufvesson
Piratförlaget, 2018
ISBN 978-91-642-0530-8, inbunden, 485 sidor

Detta är författarens tredje deckare med renpoliserna Klemet och Nina i huvudroller. Jag har inte läst de tidigare, där debuten Fyrtio dagar utan skugga nominerades till bästa översatta kriminalroman.

För så är det: författaren är fransk journalist bosatt i Sverige och skriver om något så ofranskt som samer. I ett efterord berättar han hur han kommit i kontakt med samer och de problem som finns i möten med det svenska samhället. Han har skrivit reportage och gjort tv-film om samerna. Efterordet täcker också arbetet med de två första böckerna.

Detta är både en thriller, en polisroman och en skildring av ett antal personer med olika problem. Polisen Klemet har svårt att finna ro i sig själv och sin bakgrund, Nina har en sårig relation till sin far, samebyns ledare Petrus ska både leda kampen i Högsta domstolen där samebyn strider med skogsägarna om markrättigheter och samtidigt leda arbetet med renarna och bättre knyta an till sin tonårige son. Och så finns en åldrig antikhandlare och fyra äldre kvinnor som arbetar med, ja vad? Dessutom ett antal bipersoners som spelar en inte oväsentlig roll i handlingen.

Grundbulten är striden om vem som var först i Härjedalsfjällen, samerna eller svenskarna. När ett skelett dyker upp finns kanske bevisen för att här fanns samer redan på 1600-talet.

För att utreda detta krävs analyser av skelettet, som tyvärr saknar skalle. Så det blir poliserna arbete att försöka hitta rätt skalle till skelettet bland världens alla olika samlingar av skallar, och jämföra med de register över skallmätningar som finns på olika museer och institutioner.

Under tiden arbetar samernas ledare Petrus med att hitta arkeologiska lämningar som tyder på tidig vistelse av renskötande samer, och möter sabotage och våldsamheter från skogsbrukarna.

Det är en lång och vindlande berättelse, eller snarare minst tre olika berättelser som på slutet löper samman. Vi lär känna de viktigaste personerna väl, och har man varit i de svenska fjällen (och just Funäsdalen som är en av nyckelplatserna har jag besökt) känner man igen miljön.

Det är fascinerande, men ändå lite för långt. Det sackar mot mitten, och det blir mer thrillerfart mot slutet, samtidigt som det känns som om författaren lite tappat gnistan i språket där.

Men mycket läsvärd, särskilt för diskussionerna om striderna mellan renägarna och de bofasta, om hur vi hanterar resterna av det som rasbiologerna lämnat efter sig i form av samlingar av skallar. Och andra statliga idéer som vi i dag betraktar som övergrepp.

LEIF-RUNE STRANDELL

Olivier Truc

Olivier Truc. Foto Peter Knutson

Taggar: , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22