DET KUNDE VARIT JAG

Nov 21st, 2015 | By | Category: 2015-11 nov, Recension

Omslag till Det kunde varit jagAv Sara Olausson & Felicia Iosif
Kartago förlag, 2015
ISBN 9789175150901, 145 sidor

En dag så var de där: tiggarna. De var många, de var smutsiga, de betedde sig underligt och de pratade ett obegripligt språk. Ganska snart blev de måltavla från de numera så accepterade vardagsrasisterna, där varje illvilligt påstående behandlas som absolut fakta på Avpixlat och av vissa personer och grupper på Facebook. Det organiserade tiggeriet skulle förbjudas förkunnade SD. Tiggarläger sattes i brand. Ungdomsgäng jagade tiggare i köpcenter. De satt där i kylan, väntades på en liten peng mitt bland de onda blickarna, bespottandet och de hårda orden. Utan att veta något om dessa människor var alla plötsligt en expert. Och slutsatsen var alltid densamma: de måste bort!

Tack och lov är inte alla lika svarta i hjärtat. Vissa donerar en peng någon gång ibland, andra skänker bort mat eller kläder. Vissa engagerar sig för att stoppa rasismen och bemöta de olika myterna och lögnerna med fakta och motargument. Sara däremot, hon satte sig bredvid en av dem och börjadesmåprata.

Hon blev vän med Felicia, en rom från en av de fattigaste delarna av Rumänien. Hon hade inte alltid varit så fattig. Hon hade haft en ganska bra barndom, tills hennes pappa och sedermera familjens försörjare plötsligt dör. Kvar blir mamman med sex barn att ta hand om. Vid den här tiden är Rumänien ett väldigt fattigt land efter årtionden av kommunistiskt vanstyre. Det saknas jobb och socialt skyddsnät för majoritetsbefolkningen vilket resulterar att de illa sedda romerna förpassas till samhällets utkant, arbetslösa och ignorerade. Husen de bor i är ruckel, utan rinnande vatten, isolering, avlopp eller värme. De vill så gärna att deras barn ska gå i skola så de slipper leva såhär. Men för att kunna det måste de först och främst bo anständigt. De har inte råd att bygga nya hus till sig själva. Då får någon höra talas om att man kan tjäna pengar som tiggare och burkplockare i det helt okända Sverige. Fler och fler tar sig dit, inklusive Felicia.

Resultatet av Saras och Felicias otippade vänskap blir detta seriealbum. Sara känner att hon måste berätta Felicias historia så hennes folk kan få den hjälp de så desperat behöver, och motarbeta den avsky de så ofta möter. Men det är inte lätt. Sara har själv en ganska svår hemmasituation och hennes nyfunna kall möts av en flodvåg av hatmejl och anklagelser.

Det blir inte bättre av att Sara själv blir lurad flera gånger av romer som ser en chans att tjäna en slant på hennes godhet. Fast när hon med egna ögon får se ett nytt hus byggas upp med hjälp av pengar från Sverige blir allt värt det i alla fall.

Det kunde varit jag är en medryckande och obehaglig påminnelse om ett nervöst Sverige som står handfallen inför den hitkommande misären. Om hur vissa människor svarar på detta genom att helt öppet visa sina absolut sämsta sidor, andra sina absolut bästa medan ajoriteten tyst hoppas att problemet ska lösas utan deras inblandning.

Jag tror, utan att överdriva, att detta seriealbum gör mer för att återhumanisera dessa människor än hundratals förståsigpåares krönikor i DN. Även om lösningarna på problemet verkar svåra, dyra och egentligen inte ens våra till att börja med kan det vara bra att påminnas om att det är människor som sitter där och fryser för att detta, trots allt, är det bästa alternativet som erbjuds dem.

JOHANNES GENBERG

Sara Olausson

Sara Olausson. Foto Gabriel Liljevall

Taggar: , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22