DET INNERSTA RUMMET

Mar 19th, 2010 | By | Category: 2003-4, Recension

Av Elisabeth George
Översatt av Ulla Danielsson
Prisma

När jag får denna bok till recension ser jag på fliken att jag tidigare tyckt att ingen just nu skriver bättre kriminalromaner än hon. Det är stora ord och som anmälare får det mig att betrakta denna nya bok med en viss misstro. Det är en tegelsten på 600 sidor översatt av den skickliga Ulla Danielsson och utgiven av Prisma. Med en liten suck sätter jag mig att läsa. Det är strålande vacker höstdag och trädgärden ropar på att bli ompysslad.

Recensenten spär men Elizabeth George rår! Boken är som ett barns dockskåp. En vänlig tant lyfter på dess tak och pekar. Ser du de där två dockorna? Märker du vad de har för sig? Är det inte något konstigt med dem? Där är det andra dockor. Vad gör väl de? Något mycket märkligt som det är svårt förklara … Så mycket det finns att upptäcka i detta dockskåp. Och dockorna är inte just dockor utan snarare levande människor av kött och blod – de andas, har psyken och känslor.

På nytt är jag helt fascinerad av denna vidunderligt skickliga och angelägna berättare. Och än en gång tycker jag att som Patricia Highsmith är död, finns det ingen som är bättre än Elizabeth George.

Den här gången börjar boken i Kalifornien men den drar sig sedan snabbt till London och framför allt till den lilla ön Guernsey i Engelska kanalen. Där bor den rike Gay Brouard med sin cancersjuka syster Ruth. Guy ger syskonen China och Cherokee River i Kalifornien i uppdrag att transportera några viktiga ritningar till hans egendom på Guernsey.

Syskonen är först betänksamma – det är väl inte knark de ska transportera? Sedan de kollat att det verkligen är ritningar ger de sig av. När de vaknar på morgonen efter en fest Guy håll it på sitt gods, är hu set tomt och stilla. De drar vidare men grips snart av polisen. China arresteras för mord. Man har nämligen funnit Guy mördad på ön.

Mordet har förbindelse med en gravhög i vilken Guy har ett hemligt gömställe – Det innersta rummet: ”Vi tror all vi med våra biltelefoner, datorer och sådana moderna saker är överlägsna stenåldersmänniskorna… Men titta på det här… Vad har vi byggt de senaste hundra åren som vi kan vara säkra på ska finnas kvar ytterligare hundratusen är. Ingenting alls…”.

Om hundratusen är har man nog glömt Elizabeth George. Om hundra är har man glömt 99% av vad som skrivs nu. Men jag skulle tro att människor då fortfarande läser denna suveräna författarinna och lyfter på locket till hennes dockskåp. För så bra är hon faktiskt!

JEAN BOLINDER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22