DET FRÄMMANDE BARNET och andra sällsamma historier

Nov 4th, 2020 | By | Category: 2020-11 nov, Recension

Omslag till Det främmande barnetAv E.T.A. Hoffmann
Noveller i urval
Översättare Heidi Havervik
Förord av Sten Wistrand
Hastur förlag, 2020
ISBN 9789186835477, 300 sidor

I min hand håller jag en fantastisk volym. Det är en samling noveller från 1800-talets början. Samlingen (Serapions bröders historier) är en mycket bra introduktion till Hoffmans värld. Novellerna är mästerligt översätta av Heidi Havervik. Översättaren lyckas bemästra det arkaiska och sirliga språket som inramar berättelsen på visa ställen och det romantiska ljuva luftiga språket som präglar sagoberättelser. Oh, det är fantastisk resa som förlaget bjuder oss på, tack vare skickligt översättningsarbete.

De sällsamma berättelserma utspelar sig i Kurland/Livland och är ett minnesmärke över tiden som flytt, små länder som försvann, språket som inte längre existerar, men historier från då som lever och frodas i nuet. Lika angelägna och intressanta. Det är ett måste för alla som inte känner till Hoffman eller som glömde bort honom, som undertecknat. Det är ju skaparen av Nötknäpparen för guds skull!!!

Introduktionen av Sten Wistrand är ett konststycke i sig. En psykedelisk och djärv exposé över författaren/musikern/konstnären/ suputen – alla hans mångsidiga skepnader. Jag fick läsa om den två gånger för att reda ut alla händelser i Hoffmans liv. Var det bara en man som åstadkommit allt detta. Sten Wistrands lekfulla introduktion är ett måste för att förstå Hoffmans versatilitet och inflytande på stora författare och efter honom.

Hoffmann är en av de främsta företrädarna för den tyska gotiska romantiken. Inte bara inom Preussen åtnjöt Hoffmann popularitet; till engelska översattes han flitigt, och i Frankrike var han länge den mest läste tyske författaren. I Danmark har han påverkat H.C. Andersen sägs det. I Sverige har han haft inflytande på Almqvist och Strindberg. När jag läste noveller så fick en innerlig känsla av släktskap i galenskap mellan M. Bulgakov och Hoffman. Jag slog upp ryska Yandex och mycket riktigt, Bulgakov inspirerades av Hoffman och det finns visa referenser mellan deras alster. Sedan tidigare har jag läst att Hoffman hade stort inflytande på unga ryska författare som kallade sig ”Serapions bröder”, t.ex. satiriker som M. Zoshchenko. Jag tycker att hans inverkan på Bulgakov är en viktig pusselbit. Det finns en doktorsavhandling om detta (Natalja Novikovs Romantiska traditioner E.T.A. Hoffman i Bulgakovs författarskap 1999).

Det främmande barnet är ett centralt stycke som är en gudomlig saga med flygande barn. Den har gett upphov till vetenskapliga avhandling om kognitiv hermeneutisk symbolism i Hoffmans romantik. Novellen är så vackert och så drömsk och så brutal i sina vändningar.

Min favoritnovell är Automaten. Här pratar vi om science-fiction på hög nivå. Skulle man byta ut automaten mot AI, android, så här har vi en modern sci-fi-historia av rang. Dessa fantastiska maskiner som var dåtidens datorer. Ett måste för alla sci-fi fans. Här finns också mystik och gåtor kring lyckan och längtan kretsande kring spådomar av den ”talande Turken”.

Hoffman var en briljant musiker. Hans språk är mycket musikalisk trots den arkaiska sirligheten,. Det är libretto för en opera eller balett föreställning. Heidi Havervik lyckades fånga tonen i hans libretto. En spökhistoria har Schuberts melodi som bärande tema.

Nötknäpparen är inte med i denna samling. Jag har glömt bort att detta berömda verk av Tjajkovskij är tonsättning av Hoffmans novell. Jag och min syster har sett Nötknäpparen ett par gånger tillsammans i Lilla Opera & Ballet teatern i St. Petersburg. Jag var 16–17 år och min syster var 7. Min systers gudmor Nina dansade i Nötknäpparen, därför var vi där nästan varje vecka.

En kall decembernattiscensatte vi hela Nötknäpparen med systerns leksaker under en Nyårsgran. Vi var ensamma hemma hos mina föräldrar. Det är ljuvligaste och vackraste minne jag bär inom mig. Ett minne av Nötknäpparen och muskungens kamp, där alla dockor medverkade i kampen under julgranen. Tjajkovskijs skiva i skivspelaren och min lilla syster var så glad. Ljuset reflekterades så vacker i min systers ögon och hon skrattade så lyckligt när vi räddade hennes docka som föreställde Nötknäpparen. Hon dog 20 år senare och denna kvällsföreställning efter baletten (inspirerad av Hoffman) är det ljusa minnet jag har av min syster. Här vill jag citera Hoffmans automat: ”Kommer jag någonsin igen få uppleva ett ögonblick som det då jag var som lyckligast?” Och automaten svarar ”Olycklige! I samma ögonblick som du återser henne har du förlorat henne för alltid”.
Alla sorgliga saker och goda minnen man bär inom sig kom upp till ytan när jag läste boken. Det var en sorts frigörelse i Hoffmans anda. Mörker och ljus på samma gång.

Tips. Boken är absolut bästa julklapp för pandemitider. Rekommenderar att ge den till unga och gamla släktingar. Passar alla åldrar! Upptäck Hoffmans fantasivärld och ge bort den till nära och kära.

ANDRÉ LOUTCHKO

Taggar: , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22